Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skeletten på kajen drog Seinens gula vatten fram under en
gråblek himmel. Hennes grå ögon speglade luftens och
vattnets spleen. En liten båt passerade, en “svala“, den
stack fram under ett af hvalfven i Pont de l’Alma och
fortsatte med sina enkla passagerare till Grenelle och Billancourt.
Hon följde den med ögonen medan den gled bort med strömmens
smuts, därefter lät hon gardinen falla ned, satte sig i
sitt vanliga soffhörn under viburnumkvistarna och tog en bok,
som låg kastad på bordet, inom räckhåll för hennes hand.
På en pärm af gult lärft lyste titeln i guld: Yseult la Blonde,
af Vivian Bell. Det var en fransk diktsamling, författad af
en engelska och tryckt i London. Hon slog upp den på en
slump och läste:
Den fromma klockan, skapt att bedja och att sia,
sjöng ut i rymdens blå: “jag hälsar dig, Maria!“
Men jungfrun, drömmande bland fruktträdgårdens träd,
såg med en isning ängeln långsamt stiga ned
och räcka henne stum en röd och sällsam lilja,
som med en doft af död förkväfver hennes vilja.
I täppans slutna hägn och kvällens ro hon känner,
hur hjärtats röda blod på hennes läppar bränner,
och tror sig se sitt lif, sin sommar och sin höst,
förrinna i en ström ur hennes hvita bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
