Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En rörlig och skrikande hop af tiggare, vägvisare och
kopplare störtade fram ur kyrkans förhus och kringsvärmade
dem med en närgångenhet, i hvilken det blandade sig ett
visst behag som aldrig helt och hållet öfverger de rörliga
italienarne. Deras slughet lät dem ana ett förälskadt par,
och de visste att älskande äro frikostiga. Dechartre kastade
till dem några silfvermynt, och de återvände alla till sin
lyckliga lättja.
En stadstjänare mottog de besökande. Fru Martin var
ledsen öfver att det icke var en munk. Dominikanernas hvita
dräkter togo sig så bra ut i Santa Maria Novella, under
klostrets arkader.
De besågo cellerna, på hvilkas nakna väggar fra Angelico,
biträdd af sin bror Benedetto, hade målat oskuldsfulla bilder
för sina bröder munkarne.
— Minns ni den vinterkväll, då jag mötte er på en spång
af bräder öfver en upprifven gata framför religionshistoriska
muséet? Jag följde er ända fram till den lilla gata, som
mellan en rad af trädgårdar för ned till quai de Billy. Innan
vi skildes, stodo vi stilla en stund framför bröstvärnet, på
hvilket det löper en tunn häck. Ni hade betraktat denna
häck; den var förtunnad och uttorkad af kölden. Och då
ni hade gått, stod jag länge och såg på den.
De befunno sig i den cell som Savonarola, prior i
klostret San Marco, hade bebott. Förevisaren pekade på
martyrens bild och reliker.
— Hvad kunde ni finna för vackert hos mig den dagen?
Det var mulet.
— Jag såg er gå. Det är genom rörelserna som
formerna tala. Hvart steg ni tog hade något att säga mig om
hemligheten i er förtrollande och utpräglade skönhet. Åh,
jag har aldrig kunnat lägga tyglar på min fantasi gent emot
er. Jag vågade icke tala till er. Jag blef rädd, då jag
betraktade er. Jag var slagen af förskräckelse inför den, som
kunde göra allt för mig. Då ni var närvarande, beundrade
jag er och darrade. Då jag var långt ifrån er, begick jag
begärets alla helgerån.
— Det anade jag icke. Men kommer ni ihåg när vi
sågo hvarandra första gången, då Paul Vence presenterade
er? Ni hade satt er bredvid skärmen, ni vet, och ni
betraktade miniatyrerna som hänga på den. Ni sade till mig:
“Detta damporträtt af Siccardi erinrar om André Cheniers
mor.“ Jag svarade: “Det är min mans farmor. Hurudan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
