- Project Runeberg -  Den röda liljan /
155

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon somnade med hufvudet mot sin älskares bröst.
Hennes lätta sömn förlängde hennes lycka. Då hon åter
slog upp ögonen sade hon:

— Jag älskar dig.

Med armbågen stödd mot kudden betraktade han henne
med undertryckt ångest.

Hon frågade honom hvarför han var sorgsen.

— Du var lycklig nyss. Hvarför är du det icke längre nu?

Han ruskade blott på hufvudet och teg.

— Tala. Jag vill hellre, att du klagar högt än att du tiger.

Han sade:

— Du vill veta det? Bli inte ond. Jag lider mera än
någonsin, nu då jag vet, hvad du har att ge.

Hon drog sig häftigt tillbaka med ögonen fulla af smärta
och förebråelser:

— Ni kan då tro, att jag någonsin har varit detsamma
för en annan, som jag nu är för er! Ni sårar mig i min
känsligaste punkt, i min kärlek till er. Jag förlåter er inte.
Jag älskar er. Jag har aldrig älskat någon annan än er.
Ni är den första och enda, som har kommit mig att lida.
Ni kan vara nöjd; ni gör mig mycket ondt ... Skulle ni
vara elak?

— Thérèse, man är aldrig god då man älskar.

Hon satt länge orörlig och tankfull på sängen med bara
ben, som om hon kom ur ett bad. Hennes ansikte, som
kärlekslyckan nyss hade blekt, fick nu åter färg, och en tår
trängde sig fram mellan hennes ögonfransar.

— Thérèse, ni gråter!

— Förlåt mig, min vän. Men det är första gången jag
verkligen älskar och är älskad. Jag är rädd.

*


XXIV.



Trapporna i villan genljödo af ett doft buller af koffertar
och kappsäckar. Pauline skyndade lätt ned för trappans
steg med famnen full af paket, den goda fru Marmet
öfvervakade med lugn men uppmärksam blick att allt kom med,
och miss Bell höll på att kläda sig i sitt toalettrum. Thérèse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free