| 199 |
Mässa, orgel och sång.
MARGARETA bland mycket folk. OND ANDE bakom Margareta.
OND ANDE.
Minns du, Margret, de dagar,
då oskuldsfull du trädde
till detta altar fram?
Ur tummad liten bönbok
du jollrade böner då,
halvt barnlek,
halvt Gud i hjärtat!
Margaret,
var är ditt vett?
I ditt hjärta vilket odåd?
Ber du för hennes själ, din moders, som
inslumrat genom dig till långa, långa kval?
-- Och under ditt hjärta
rör sig ju, svällande, det
som ängslar dig och sig
med varselfull tillvaro?
| 200 |
MARGARETA.
Ve, ve!
Vore jag de tankar lös,
som sväva över och om mig
oemotståndligt!
KOR.
solvet sæclum in favilla.
(Orgelton.)
OND ANDE.
Vreden kramar dig!
Basunen dånar!
Gravarna skälva!
Och ditt hjärta,
återuppståndet
ur askans ro
till lågors kval,
spritter upp.
MARGARETA.
Vore jag fjärran!
Det är som om orgeln
kvävde mig
och hjärtats djup
löstes av sången.
KOR.
quidquid latet adparebit,
nil inultum remanebit.
| 201 |
MARGARETA.
Här är så kvavt,
murpelarne
klämma mig,
och valvet
trycker mig... Luft!
OND ANDE.
Dölj dig! Synd och nesa
varda ej dolda.
Luft? Ljus?
Ve dig!
KOR.
Quem patronum rogaturus,
cum vix justus sit securus?
ONID ANDE.
Sitt anlet vända
de heliga från dig,
att räcka dig handen
sky de rena.
Ve!
KOR.
MARGARETA.
Granne, er luktflaska! (Dånar.)
