- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
25

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Gustaf Drake

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Ni är en underlig kvinna, sade Drake, – och
det märkes tydligt, att ni har svårt att taga ert förnuft
till fånga. Hvad er son vidkommer, hade han väl förtjänt
sitt öde, och ni, som i honom inplantade begrepp
och känslor olämpliga för hans stånd, ni kan akta er
själf som den första orsaken till hans olycka. Dock
nekar jag icke, att jag vid det nämnda tillfället handlade
med en uppbrusande ynglings häftighet, och vill gärna
på något sätt godtgöra det. Är ni i saknad af något
för ert torftiga uppehälle, så vänd er till mig...

I detta ögonblick öppnades dörren, och barnet, som
Drake sett i skogsbrynet, uppenbarade sig ånyo.

Den unga Elin, som sett den ståtlige ryttaren
inträda i moderns koja, hade af barnslig rädsla skyndat in
i skogen och tillbragt där en stund med sina ensliga lekar,
till dess hon trodde, att den ovanlige gästen gått. Nu
stannade hon blyg på tröskeln, rädd att inträda och tvekande,
om hon åter borde skynda bort; men då hon skyggt mönstrat
den främmandes ovänliga ansikte och upptäckt sin mors ännu
upprörda tillstånd, försvann hennes tvekan: hon flyttade sig med
några steg till sin mors sida och fäste en forskande blick på mannen.

– Jag är nog lycklig att kunna afslå ert tillbud,
sade Ingrid med värdighet. – Jag tränger till litet, och
mina enda önskningar äro fästa vid detta barn... Måtte
ej äfven hon ryckas ur sin mors armar och falla offer
för tidens ondska!... Men hvarom talar jag? Jag uppehåller
er, och er tid är dyrbar. Har ni något att befalla?

Drake, hvars panna klarnade under det han betraktade
flickans anletsdrag, afdrog handsken från sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free