- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
400

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ett misslyckadt statsstreck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det finnes äfven här i efterlysningen, svarade Erik med
en blick i papperet, – mynher Vanloos förnamn är
Arnold. Kan detta lända er till någon upplysning?

Ingrid och Elin svarade med ett glädjerop och
störtade i hvarandras armar.

Erik betraktade detta uppträde med obeskriflig
öfverraskning, och en aning om orsaken till detta häftiga
ömsesidiga känsloutbrott flög genom hans själ.

– Han är min son, ropade Ingrid utom sig. – Jag
har återfunnit honom ... Elin, Elin du har återfunnit
din bror ...

– Er son! upprepade Erik, som fattades af samma
hänryckning. – Ja, så är det, så måste det vara. Jag
svage, som tviflade, fastän jag såg Guds finger!

Nu ljöd där utifrån en ny skarp och genomträngande
hvissling, lik den föregående, men ingen af de innevarande
hörde den. Det var den signal, som kallade Drakes
manskap att genom de olika portar, framför hvilka de voro
fördelade, instorma i slottet.

– Jag måste se honom, fortfor Ingrid. – Men, o
Gud, tillade hon i förändrad, ångestfull ton, – måhända
han är långt borta ... och dödsklockan kallar oss inom
få timmar ... kanske är det för sent!

Denna tanke öfverväldigade, förstummade Ingrid. Hon
vred, darrande i alla lemmar, sina händer och kastade en
förtviflad blick omkring sig på de grå fängelsemurarne.

– Herr pastor, ropade Elin och fattade Eriks hand
mellan sina händer, – för honom hit! Vi måste se honom,
innan vi dö. Nej, nu vill jag icke dö. Säg våra bödlar,
att de måste bevilja oss ett uppskof ... de kunna ej vara
nog hårde att skilja en mor från en återfunnen son, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free