Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 12. Arbetsförtjänster och penningfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strumper liksom man snor ihop öppningen på en mjölpåse, bara dra ihop håle – hur stort de än är.»
»Maglena akt dej, så du int blir munt» (näbbig), förmanade Ante. »De är aldrig någe behändigt när kvinnfolke bli så».
»Ja, så kan han tiga, då han ingenting vet om de han
gormar om.»
»De är för en ingenting vet, som en frågar», fortfor
Ante saktmodigt. »Int vet jag häller hur du ska bära
dej åt med rosorna där, eller hur du ska få tid med sånt
göra.»
»Ja, men jag vet de. När du var ute i går och bar
in ved åt dom och skotta snö, så var jag inne hos frun,
och hon hjälpte mej att laga tröjan här. Och jag fick sy
förklä här åt mej.»
»Jag fick sy ett åt mej å», sade Anna-Lisa stolt.
»Och när de var gjordt, så visa hon mej hur jag
skulle påta. – Så här ser ni! Men de’ är farligt konstigt
förstås.»
Med froströda, stela fingrar, näsan rinnande och munnen högtidligt hopknipt, förevisade Maglena sin, i syskonens ögon, förunderliga färdighet i att påta.
»Och se’n sir ni, kom de märkligaste.»
Hon trädde med viktig min rödt garn genom ögat på
en tappisserinål.
»Sen, si ni – kom de riktigt underliga. – Att jag
kan – sy – så här – grant.»
Bara några stygn sydde hon, men det väckte tillbörlig
respekt hos syskonen.
Maglena sprang opp, stoppade in garnet och tog en
riktig åkarbrasa, ty platsen ute i snön i flera graders
kyla, var inte den lämpligaste till syskola.
»Efter de, sir ni, så påtar jag vantar och syr rosor
på, och – sälj dom, sir ni, – och får pengar – och
köper oss en liten stuga, som si ut som linnbär å fil
och har fönster, som skratta opp under taket. Småstintena
och allihop, så ska vi göra vantar. Svenska vantar –,
för frun hon sa de vi skulle göra allting just som i
tanke på att Sverges namn skulle komma med, en får
göra allt en gör så en inte skämmer ut landet förstås.
Bara det blir vår, så ska jag börja på att sticka me’n
jag går, för hon sa’ att så har kvinnfolke gjort här förr.
Jag ska sticka småstrumper åt er på dagarna och så på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
