Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första perioden (Gamla tiden) - 1) Den beskrifvande geografien till Eratosthenes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nådde äfven geografien sin högsta utveckling icke
i det egentliga Grekland utan i Egypten, sedan
detta land under Ptolemæernas regering blifvit en
hemvist för grekisk kultur på alla områden. Det är
därför i Alexandria vi skola finna forntidens störste
geografer, men dessa voro dock alla greker både till
nationalitet och bildning, och deras arbete är en
direkt fortsättning af det, som långt förut börjat
vid det Egeiska hafvets stränder. Vi kunna därför, om
vi studera de grekiska författarne från de ett tusen
år, som förflöto mellan Homeros och Ptolemaeos, steg
för steg följa utvecklingen af grekernas kunskap om
jorden allt ifrån de första oklara och sagouppfyllda
meddelanden, som finnas i Odysseens och Iliadens
sånger, ända till den jämförelsevis vidsträckta
och exakta vetenskap, som framträder i Ptolemæos
<grekiska>Geographike ephegesis</grekiska> Det är
denna intressanta utveckling vi här nedan vilja studera.
1) Den beskrifvande geografien till Eratosthenes.
I HOMEROS dikter, som torde angifva grekernas kännedom
om jorden i det 9:e årh. före Kr., framställas
den åsikten, att jorden är rund som en skifva samt
alldeles omfluten af en stor flod Okeanos. I hennes
midt ligger Hellas, och dess medelpunkt åter var
gudarnes boning, berget Olympos. Öfver jordskifvan
höjer sig som ett hvalf himmelen, hvilken i väster
hvilar på Atlas, medan under jorden, lika långt skild
från henne som himmeln var det, låg Tartaros. Homeros
delar jorden i två hälfter, en dagsida (östern) och
en nattsida (västern). Af jordens länder känner han
närmare blott två, Mindre Asien och Grekland, dock har
han hört omtalas äfven några andra såsom Thrakien,
Fenikien, några öar i västra Medelhafvet, Egypten,
Libyen och Aethiopien, med hvilket sistnämnda namn
han betecknar dels ett land i den yttersta västern,
dels ett i den yttersta östern. Här på jordens
dagsida förlägger han Soldiket, en sjö ur hvilken
solen dagligen höjer sig, och hvilket sannolikt är
den första antydan om Kaspiska hafvet. Vid detta låg
arimernas land och väster om dem bodde amazonerna vid
Svarta hafvets sydöstra strand. Han uppräknar vidare
flera stammar i Mindre Asien, feniker och sidoner,
båda skickliga i sjöfart men också sjöröfvare. Egypten
genomflytes af en flod med samma namn och har den
präktiga staden Thebe. Väster om Egypten utbreder sig
Libyens fruktbara kust och än västligare lotophagernas
land, ehuru det är svårt afgöra, hvar det bör tänkas
hafva legat, möjligen vid Lilla Syrten. Namnet antyder
att folket hufvudsakligen begagnat till födoämne
frukterna af någon bland de växter, som äro kända
under namnet lotus, troligen Zizyphus Lotus (»jejuga»)
hvars plommonliknande frukt än i dag är ett viktigt
näringsämne för folket i Tripolis, Tunis och Algier. –
Längst i söder vid okeanos bodde pygméerna. Dessa
länder och folk äro genom Medelhafvet eller Pontos
skilda från Mindre Asien och Grekland, hvilkas berg,
floder, städer etc. Homeros känner nästan lika väl
som senare geografer. Greklands västligaste landskap
synas dock icke hafva varit fullt så väl bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
