Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kap San Roque, som visserligan föregående expeditioner
passerat, men ej omnämnt. Härifrån styrdes åt söder,
hvarvid uddar, vikar o. d. fingo namn efter det
helgons dag, på hvilken de upptäcktes, såsom allmän
sed var vid denna tid. Man kan sålunda af namnet
bestämma dagarna för fartygens ankomst till dessa
punkter. Den 28 juni nådde de Kap S. Agostinho, den
29 september Rio San Miguel, den 4 oktober floden
San Francisco, den 1 januari 1502 Rio Janeiro, den 20
januari hamnen San Sebastião. Den sydligaste punkt,
de framträngde till, var sannolikt den lilla floden
Cananea (25° s. br.), som länge på kartorna kallas Nec
plus ultra. Emellertid påstår Vespucci att man följt
kusten ännu 7 grader längre åt söder samt därefter
styrt ut åt hafvet mot söder till 50° eller 52°
s. br., där man den 2 april träffat en af klippor
garnerad kust. Hvilken denna kust varit, af hvilken
dock intet spår synes på den sannolikt af Vespucci
själf uppgjorda kartan, är omöjligt att bestämma. Man
har gissat på Falklandsöarna, Nya Georgien och
Patagonien. Härifrån seglade man öfver till Sierra
Leone och sedan öfver Azorerna till Lissabon, dit man
anlände den 7 september 1502 efter en bortvaro af
16 månader. Denna resa fick stor betydelse särskildt
för kartografien tack vare Vespuccis nyssnämnda
karta. Också väckte hans beskrifning af den långa
färden ett mycket stort uppseende.
En ny expedition på sex fartyg afgick från Lissabon
den 10 juni 1503 under befäl af GONZALO COELHO;
Amerigo Vespucci var äfven nu med. Emellertid
blef den utan nya resultat; den första kolonien i
Brasilien anlades 18° s. br., och här intog man last
af färgträ, hvarmed man i midten af år 1504 återkom
till Lissabon. Efter denna misslyckade resa återvände
Vespucci till Spanien, där han vann medborgarrätt och
utnämndes till rikspilot. Han har än en gång besökt
Amerika, dock utan att göra några nya upptäckter[1].
År 1502 har HOJEDA åter seglat till Venezuela, där han
ämnade grunda ett nybygge, men företaget misslyckades
genom indianernas fientligheter och hans underlydandes
myteri. Fängslad återfördes han till Spanien. Lika
olyckliga voro de expeditioner, som de ofvan nämda
bröderna GUERRA samt JUAN DE LA COSA år 1504 förde
till samma trakter. Äfven år 1505 har den outtröttlige
HOJEDA med tre små skepp seglat till Venezuelaviken,
men vi sakna alla underrättelser om denna resa. Några
år senare 1508 fick han i uppdrag att grunda en
koloni vid Darienbukten, öster om Atratofloden,
medan åt Don DIEGO DE NICUESA öfverlämnades kusten
från Honduras norra udde till Atrato. Med Hojeda
följde JUAN DE LA COSA och FRANS PIZARRO, hvars namn
här först möter oss. Expeditionen, som afgick 1509,
råkade i blodiga fejder med indianerna, och under en
sådan stupade de la Cosa. Emellertid anlade Hojeda en
liten koloni, San Sebastian, på Urabavikens östra
strand och satte Frans Pizarro till dess ledare,
när han själf snart måste vända om till Domingo för
att skaffa undsättning. Här hade man dock nu förlorat
allt förtroende för den tappre mannen, hvarför han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
