Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundade sig dessa på verkliga iakttagelser från de olika
länderna och äga sålunda sitt värde. Ty därigenom
visade sig främst Münsters vetenskapliga blick, att
han sökte erhålla så noggranna och nya meddelanden
som möjligt. Han har därför vändt sig till personer
i olika länder för att få uppgifter för sitt arbete,
och han klagar flera gånger öfver, att han icke alltid
fått svar på sina bref. »Hade», säger han i sin till
Karl V riktade dedikation, »fransmän, spanjorer,
engelsmän, skottar, danskar, svenskar och polackar,
hos hvilka alla lärde och högt bildade män nu finnas,
med hjälpsamma händer understödt mitt verk, skulle
det hafva blifvit bättre.» I inledningen till Sveriges
kosmografi säger han, att han en eller två gånger
skrifvit till Stockholm för att få en trogen bild
af staden, men icke mottagit något svar. Därför
stödde han sig uteslutande pä Krantz[1], Ziegler och
Olaus Magnus. Däremot hade Gustaf Vasa med kunglig
frikostighet förärat honom en gåfva[2].
Arbetet börjar med en allmän geografi, som kunnat vara
fullständigare och mer djupgående; därpå följer en
beskrifning öfver de olika länderna. Denna är icke
blott af geografisk utan lika mycket af historisk
art; arbetet är i själfva verket både historia och
geografi. Merendels lämnar han t. o. m. genealogiska
tabeller öfver furstehusen. Såsom ett exempel på
hans uppställning vilja vi redogöra för, huru
han behandlar Sverige. Efter en inledning ställd
till konung Gustaf redogör han för Sveriges läge, –
kallar landet »det mest blomstrande och största riket
i norden» och skildrar dess allmänna natur. Stockholm
»urbs mediocris» hade ett läge liknande Venedigs och
var fullt af främmande handelsvaror. Sveriges invånare
voro gästvänliga och tappra samt duktiga krigare både
till lands och vatten. Landets norra del, Angermannia,
gränsade till Lappland, söder därom lågo Midelpathia,
Helsingia, Gestritia, Fieringia (Fjärhundraland),
Upsalia, Coperdalia (id est Cupri vallis: item
Dalecarli gens potens armis) Oplandia, där det
fanns grufvor af silfver, koppar och järn. Skogen
Collmoll skillde Suecia från Gothia; väster ut från
Nyköping läge en stor sjö Vettern. Härpå följer
flera kapitel om Sveriges konungar, upptagande
sju sidor, medan Sveriges och Finlands geografi är
affärdad på två. Till sist meddelas Fader vår på
svenska och finska (hvilket språk äfven lappar och
livoner använda). Efter Sverige följer först Island,
därpå Lappland. – Naturligtvis behandlas Tyskland
vidlyftigast. Det upptager omkring hälften af hela
arbetet.
Münster är den siste af de tyska
kosmograferna. Framstående kartografer funnos
nog efteråt, men de betydande geografernas rad
slutar med honom. Orsakerna härtill voro flera[3], en
bland de viktigare var den, att sedan väst-Europas
sjöfartsidkande folk börjat intressera sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
