- Project Runeberg -  Hadsji-Murat och andra berättelser och utkast (Efterlämnade skrifter III) /
175

(1912) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 23

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HADSJI-MURAT

175

efter att ha stuckit ihjäl hästarna och med sina
tappra förskansat sig bakom den blodiga barrikaden
af döda hästar, kämpade mot ryssarna, så länge
som det fanns kulor i gevären och dolkar i bältena
och blod i ådrorna. Men innan Gamsat stupade,
fick han se fåglar uppe i luften och ropade åt
dem: »Flygen, I flyttfåglar, hem till våra stugor,
och sägen våra systrar, våra mödrar och de hvita
jungfrurna, att vi stupat i gasavat. Sägen dem, att
ej våra döda kroppar skola hvila i grafvar, utan
glupska vargar skola gnaga våra ben och svarta
korpar hacka ut våra ögon.» Med dessa ord
slutade sången, och med dessa sista ord, sjungna på
en vemodig melodi, sammansmälte den muntra
rösten af Bata, som högljudt utbröt: nLajlacha
illah» och genomträngande pep till. Så blef allt
tyst igen, och man hörde åter ingenting annat än
näktergalarnas kluckande och drillande från
trädgården och det jämna gnisslet af stål mot flinta
från rummet bredvid. Hadsji-Murat stod så
fördjupad i tankar, att han icke märkte, hur han
lutade på kannan och slog vatten öfver sig. Han
skakade på hufvudet åt sig själf och gick in i sitt
rum. Efter att ha läst morgonbönen, synade
Hadsji-Murat sina vapen och satte sig på sängen. Ännu
kunde han ingenting vidare göra. För att få rida
ut, måste han begära tillstånd af poliskommissarien.
Och det var ännu alldeles mörkt, och
poliskommissarien låg och sof.

Khanefis sång påminde honom om den, som
hans mor diktat, när han föddes, och när hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 16:26:08 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hadsji/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free