Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vansinnigs memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och öster. Jag vände återigen om. Benen orkade
icke längre. Jag blef rädd, stannade, och samma
skräck som i Arsamas och Moskva, endast hundra
gånger starkare, kom ånyo öfver mig. Hjärtat
bultade, jag skälfde i alla leder. Väntade mig här
döden? Nej, jag vill icke. Hvarför döden? Hvad
är döden? Jag ville som förut ställa Gud till svars,
anklaga Honom, men jag kände plötsligt, att jag
icke vågade det, icke borde det, att jag icke skulle
strida med Honom, att Han sagt, hvad som
behöfdes, och att jag ensam bar skulden. Och jag
började bedja Honom om förlåtelse och föreföll
mig själf så usel. Skräcken gick snart öfver. Jag
stod en stund, såg mig omkring, åkte sedan rakt
fram och var snart ute ur skogen framme vid
landsvägen. Jag skälfde ännu i lederna, och hjärtat
bultade, men jag kände mig glad till mods. Jag
fick reda på de andra jägarna, och vi återvände
hem. Hvarför jag var glad, visste jag inte, men
jag visste, att det var som en stor fröjd inom mig,
som jag skulle förstå, när jag blef ensam. Så blef
det också. När jag blifvit ensam i mitt rum,
började jag bedja, i det jag bad om förlåtelse och
påminde mig mina synder. De hade förefallit mig
ringa. Men då jag nu tänkte på dem, vämjdes
jag vid dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
