Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Elfkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Åh, hvad det ramlar och skramlar i den gamla elfkullen!
sade den ena ödlan; jag har för det der spektaklet nu inte
fått en blund i mina ögon på två nätter; jag kunde lika gerna
ligga och ha tandvärk, ty då sofver jag inte heller.
— Det är något på färde der inne, sade den andra ödlan;
kullen låta de stå på fyra röda pelare ända till hanegället;
der vädras ordentligt, och elfflickorna ha lärt sig nya dansar,
som det stampas uti. Det är någonting på färde!
— Ja, jag har talat med en daggmask bland mina bekanta,
sade den tredje ödlan; daggmasken kom just upp ur kullen,
der han dag och natt hade rotat i jorden; han hade hört en
hel hop; se kan han ju inte, det eländiga kräket, men känna
sig för och lyssna, det förstår han. De vänta främmande i
elfkullen, förnämt främmande, men hvilket, det ville daggmasken
inte säga, eller visste han det troligen inte. Alla
lyktgubbarne äro tillsagda att anställa fackeltåg, som man kallar det,
och silfver och guld, hvaraf det fins tillräckligt i kullen,
poleras och ställes ut i månskenet.
— Hvad kan det väl vara för främmande? sade alla
ödlorna. Hvad kan väl vara å färde? Hör, så det surrar, hör,
så det brummar!
I det samma öppnade sig elfkullen, och en gammal elfjungfru,
rygglös var hon, men annars mycket anständigt klädd, kom
trippande ut; det var den gamle elfkungens hushållerska; hon var
på långt håll slägt med familjen och bar ett bernstenshjerta i
pannan. Benen gingo så flinkt på henne: tripp, tripp! Serra tre,
hvad hon kunde trippa, och det ända ned i kärret till nattskärran!
— Ni blir inviterad till elfkullen, och det i natt, sade hon.
Men skulle ni inte först vilja göra oss en stor tjenst och åtaga
er bestyret med bjudningarna? Nytta måste ni göra, efter
som ni inte sjelf har hushåll. Vi få högförnämt främmande,
trollfolk, som betyder något, och derför vill den gamle
elfkungen visa sig på styfva linan.
— Hvilka är det som skola bjudas? frågade nattskärran.
— Jo, till den stora balen kan hela verlden komma, till
och med menniskor, bara de kunna tala i sömnen eller göra
något litet af hvad som hör till vårt fack. Men till det första
kalaset skall det bli ett strängt urval: vi vilja endast ha de
allra förnämaste. Jag har varit i dispyt med elfkungen, ty jag
anser, att vi inte ens kunna hafva spöken med. Hafskungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
