Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 67. Under pilträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härligaste doft af pepparkakor. Der fans en hel bod full, och hvad
som var det präktigaste, karlen, som sålde dem, inqvarterade
sig alltid under marknaden hos lille Knuts föräldrar, och så
vankades det naturligtvis en liten pepparkaka, af hvilken
Johanna också fick sin bit, men hvad som var nästan ännu mycket
mera, pepparkakshandlaren kunde berätta historier, och det
nästan om allting, till och med om sina pepparkakor; ja, om dem
berättade han en afton en historia, som gjorde ett så djupt
intryck på de begge
barnen, att de aldrig
sedan glömde den,
och derför är det väl
bäst, att vi också få
höra den, i synnerhet
som den är kort.
— På disken lågo
två pepparkakor,
sade han; den ena såg
ut som en karl med
hatt på sig, den
andra som en flicka
utan hatt, men med
en plätt bladguld på
hufvudet; de hade
ansigte på den sidan,
som var vänd uppåt,
och der skulle man
se dem och icke på
baksidan; på den
sidan skall man
aldrig se någon
menniska. Karlen hade en bittermandel till venster, det var hans
hjerta, flickan deremot var bara pepparkaka. De lågo som
prof på disken, de lågo länge der, och så fattade de kärlek
för hvarandra; men den ena sade det icke till den andra,
och det måste man, om det skall bli någonting af.
— Han är karl, han får lof att säga första ordet, tänkte
hon, men skulle dock varit glad öfver att veta, att hennes
kärlek blef besvarad.
 |
| De äro märkvärdiga genom sin lefnadsbana. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
