Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Sången. Tinget på Ithaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som han vill göra bekant, då han själv det tidigast hörde,
eller vill annat han föra på tal, som är viktigt för folket?
Ädel förvisso han är, den välsignade; må till hans glädje
Zeus då befrämja det goda, vadhelst han betänkt i sitt sinne!
Sagt; och Telemachos, glad åt det lyckobådande ordet,
länge ej sittande blev, ty han kände sig manad att tala.
Upp han stod i församlingens mitt, och hans spira Peisenor
lämnade honom i hand, hans välförståndiga härold.
Därpå han först hänvände sitt ord till den gamle och talte:
"Fjärran den mannen ej är — du skall genast förmärka det, gamle —
som har er kallat till ting; ack jag själv har de värsta bekymmer.
Varken jag hörde ett bud om att hären nu kommer tillbaka,
som jag vill göra bekant, då jag själv det tidigast hörde,
eller vill annat jag föra på tal, som är viktigt för folket,
utan min egen nöd, ty i dubbel måtto har ofärd
drabbat mitt hus; ej är nog, att min frejdade fader jag miste,
som ibland eder var konung en gång och så mild som en fader;
nu är det ännu långt värre beställt, och i grund blir fördärvat
snarligen hela mitt hus, och så mycket jag har går till spillo.
Friare tränga sig in på min moder emot hennes vilja,
älskade söner till dem, som de yppersta äro i landet,
men de betagits av skräck för att gå till Ikarios’ boning,
där hennes fader då själv kunde bortförlova sin dotter
och henne giva åt vilken han vill, som behagade honom.
Nej, hem till oss de nu dag efter dag församla sig alla,
slakta där åt sig båd’ oxar och får och frodiga getter,
hålla ett ständigt kalas och dricka det glimmande vinet
utan försyn, så att allting föröds. Ty en man det oss fattas,
sådan Ulysses var, till att hålla fördärvet från huset.
Själv jag förmår ju ej värja det av; helt säkert ock framgent
skall jag befinnas för svag, då jag ej är förfaren i kraftdåd.
Värna jag skulle minsann, ifall jag det mäktade bara.
Ty vad de göra, är drägligt ej mer, och mitt hus de föröda
icke på mänskligt vis. Må förtrytelse fatta ock eder!
Kännen då blygsel en gång för de människor, vilka omkring oss
här uti grannskapet bo, och bäven för gudarnas vrede,
att de ej hämnas på eder till straff för de skändliga dåden!
Vid den olympiske Zeus jag er beder och även vid Themis,
hon som ju sätter och häver vart ting, där männerna rådslå:
vänner, på detta nu gören ett slut och mig unnen att sorgen
bära i ensamhet, så framt ej min fader Ulysses
handlat fientligt och ont mot de harneskklädda achaier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
