- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
47

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Sången. I Sparta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genast sin treudd guden då grep med de väldiga händer,
och han drev till och i stycken han slog den Gyreiska klippan.
Något blev stående kvar, men en lösbräckt klippa i djupet
välte, på denna helt nyss hade Ajas suttit och trotsat,
nu revs i fallet han med i oändliga, böljande djupet;
sålunda där han förgicks, i de salta vågorna drunknad.
Länge din broder gick fri, och på rymliga skeppen han undslapp
dödsgudinnornas hot och blev skyddad av mäktiga Hera.
Men då han nalkades re’n till den branta Maleiska udden,
reste sig plötsligt en rasande storm, som den suckande drotten
ryckte ur kosan långt över djupet, där fiskarna simma,
ända till landets yttersta spets, där fordom Thyestes
bott, men där boende nu var Thyestessonen Aigisthos.
Dock, när dädan jämväl det tedde sig lyckligt för hemfärd,
vinden av gudarna vänts och de landade äntligt vid hemmet,
satte med innerlig fröjd han sin fot på den älskade kusten,
kysste och famnade fädernas jord, och tårarna varma
flödade länge på kind, då så lycklig han skådade landet.
Men från sitt torn honom spejaren såg, som den lömske Aigisthos
ställt i sin arglist dit och till lön hade lovat åt honom
tvenne talenter i guld, om han vaktade året igenom,
så att ej drotten kom oförutsett, men han rusta sig hunne.
Hän till palatset han sprang, att det säga för skarornas herde.
Snart Aigisthos då hade tänkt ut sitt försåtliga anslag;
tjugo de starkaste män han valde bland folket och ställde
tyst i försåt, men i husets sal bjöd han rusta till gille,
for så med hästar och vagnar åstad för att bjuda till festen
skarornas drott Agamemnon, men mord i sitt sinne han välvde.
Honom, som anade icke sin död, han förde till slottet
upp och vid bordet drap, som man dödar en oxe vid krubban.
Ej blev en enda vid liv av de kämpar, som följde Atriden,
ej av Aigisthos’ män, utan alla de föllo i salen."

Så han talte, men hjärtat på mig var färdigt att brista,
bittert jag grät, där på sanden jag satt, och ej ville mitt hjärta
dväljas bland levande mer och skåda den lysande solen.
Men då jag tröttnat att så i min vånda mig vrida och gråta,
talade till mig igen den sanningssägande havsgud:

"Atreus’ son, låt icke din gråt nu rinna så hejdlös!
Ingenting vinnes därmed; sök hellre med första betänka,
hur du må komma igen till den älskade fädernejorden.
Antingen träffar du honom vid liv, eller ock har Orestes
kommit dig före i hämnd, och då får du skåda hans likfärd."

Så han tröstade mig, och mitt sinne och manliga hjärta



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free