Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Sången. I Sparta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
segla nu över, ty tolv mina ston gå på bete därborta;
däggande leva hos dem deras arbetskraftiga mulföl,
njutande friheten än; jag vill hämta mig ett för att tämja."
Sade. Men häpnad betog deras sinne, ty ej de förmodat,
att han till Pylos var rest, utan trodde, att ute på fälten
hölle hos fåren han till eller svinaherden besökte.
Men till honom Eupeithes’ son Antioos sade:
"Säg mig uppriktigt, när reste han bort, och vad fick han för följe?
Valde han ut ithakensiske män, eller var det hans egna
trälar och tjänare blott? Ty dylikt han vore i stånd till.
Svara mig sanningsenligt också, att jag måtte det veta:
tvang han dig, tog han med våld det svärtade skeppet ifrån dig,
eller gav själv du det villigt till låns, då han bad dig bevekligt?"
Honom då svarade Fronios’ son Noemon och sade:
"Villigt jag gav det till låns, och vad skulle en annan väl göra,
ifall en sådan man, med så svåra bekymmer i sinnet,
komme och både? Det voro ju hårt att då giva ett avslag.
Ynglingar ädla, som äro näst oss de förnämsta i landet,
blevo hans följe, och Mentor for med så som en hövding, det såg jag,
eller en gudom det var, som liknade honom fullkomligt.
Men nu förundrar mig mycket en sak: i går morse helt tidigt
Mentor jag såg, fast han seglade med häromdagen till Pylos."
Så han sade och sedan gick hem till sin fäderneboning.
Bägge de andra förbluffades djupt i sitt manliga hjärta.
Friarna hörde med lekarna upp och sig satte tillsammans.
Tog då till orda bland dem Antinoos, son av Eupeithes;
bister han var, och av harm hans svartomtöcknade sinne
jäste, och ögonen voro som eld och sprutade gnister:
"Oerhördaste dåd, att Telemachos vågat förmäten
bringa sin resa till stånd, som vi mente han ej skulle kunna!
Alla oss många till trots går pojken och reser helt enkelt,
sedan han rustat ett skepp och de bästa i landet sig utvalt.
Framgent ock skall han ställa till ont, men måtte hans egen
kraft förgöras av Zeus, innan åldersmognad han hinner.
Given mig strax nu ett ilande skepp och tjugo kamrater,
så skall jag ligga på vakt i försåt, när han vänder tillbaka,
uti det sund, mellan Ithaka är och det bergiga Samos.
Då blir ett jämmerligt slut på hans seglande efter sin fader."
Så han talte, och alla de då instämde med bifall,
stodo så upp och begåvo sig in uti konungens boning.
Länge det varade ej, innan drottning Penelope vetskap
fick om den farliga plan, som friarna hemligen smidde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
