Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Aiolos. Laistrygonerna. Circe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till den Aioliska ön vi nu kommo. Denne bebodde
Aiolos, Hippotes’ son, en vän till de saliga gudar.
Simmande låg hon i sjön, och ogenombrytlig en ringmur
löpte av koppar kring ön, och klipporna reste sig glatta.
Ättlingar tolv åt honom det fötts i det höga palatset,
sex av dem voro döttrar, och sex voro blomstrande söner,
och han åt sönerna där hade döttrarna givit till äkta.
Dessa var dag hos sin älskade far och sin kärliga moder
sitta till gilles, och bordet är fullt av otaliga rätter;
runtom den doftande boningens gård under dagarna ljuder
glädjesorl och musik, men om natten hos tuktiga makan
sover envar i sin präktiga säng under skönaste täcken.
Alltså till dessas stad och det sköna palatset vi kommo.
Vänligt han höll i en månad mig kvar och mig frågade noga
både om Ilions makt och achaiernas flotta och hemfärd,
och jag för honom berättade allt, såsom timat det hade.
Då jag så önskade resa och bad, att han skulle hjälpa mig,
vägrade han icke alls, men bestyrde då strax om min avfärd.
Även han gav mig en hud, som var flådd av en nio års oxe,
däri de tjutande vindarnas blåst han spärrade inne,
ty av Kronion förordnad han var till vindarnas herre,
mäktig att stilla och egga envar, såsom honom det lyste.
Säcken på skeppet han band med ett glänsande snöre av silver
noga, att icke den ringaste pust måtte tränga igenom;
men för min resa han skickade fram den susande västan
till att mig föra med manskap och skepp; dock skulle han föga
lyckas däri, och vår ofärd kom av vår egen förvållan.
Nio dygn vi nu seglade jämt både dagar och nätter,
och när det tionde kom, steg fädernejorden i sikte;
redan vi eldarna sågo på strand; så nära vi voro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
