Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde Sången. Telemachos' hemresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uti det sund, mellan Ithaka är och det bergiga Samos,
lystna att taga ditt liv, innan fädernejorden du hinner;
ej skall det lyckas likväl, ty förr skall jorden betäcka
mången av friarna bålde, som nu förtära ditt goda.
Endast håll kursen från öarna långt med ditt präktiga fartyg,
seglande natt och dag, och på färden skall gynnande medvind
någon av gudarna sända, som hult dig beskyddar och värnar.
Men så snart du når fram till Ithakas närmaste udde,
då skall du skicka till staden ditt skepp med hela dess manskap;
själv däremot skall du först utav allt dig begiva till herden,
som över svinen har vård, ty trogen han är dig av hjärtat.
Sov över natten där, men skicka den ärlige herden
in till staden med bud till den kloke Penelope genast,
att du åt henne är frälst och är återkommen från Pylos."
Sade gudinnan och vände igen till den vida Olympen.
Strax han väckte då Nestors son ur den ljuvliga sömnen,
puffande honom med hälen ett tag, och till vännen han sade:
"Vakna, Peisistratos, Nestors son, och låt spänna för vagnen
hurtiga hästarna strax, så att åter vi kunna få resa."
Honom Peisistratos, Nestors son, då svarte och sade:
"Det är omöjligt, Telemachos, dock att i mörkaste natten
köra åstad, om vi ville det än, och snart är ju morgon.
Vänta nu ändå, tills skänkerna först han får lägga på vagnen,
Atreus’ son Menelaos, vars lans är i striderna frejdad,
och han med vänliga avskedsord får oss sända ifrån sig.
Ty av en sådan värd är ju minnet, så länge man lever,
älskat, som givmild är mot sin gäst och bevisar sin huldhet."
Så han talte och snart gick upp gulltronande Eos.
Strax då till gästerna gick Menelaos, väldig i härskri,
sedan han stigit ur bädd från den lockiga Helenas sida.
Men när den älskade son av Ulysses fick öga på drotten,
klädde han på sig med brådskande fart sin glänsande livrock,
kastade manteln vid över hjältekraftiga skuldror,
unge Telemachos, son av den frejdade konung Ulysses,
trädde ur hallen till konungen fram och talte och sade:
"Gudaborna Atrid, folkskarornas drott Menelaos!
Låt mig nu vända igen till den älskade fädernejorden;
redan av hela min själ jag längtar att komma till hemmet."
Honom svarade då Menelaos, väldig i härskri:
"Ej skall du här i mitt hus, Telemachos, nödgas att dröja,
efter du längtar att fara; jag själv kan ej annat än harmas
uppå en sådan värd, som så ytterligt fjäskar och trugar,
att man får leda därav, ty i allting höves det måtta.
Lika förkastligt det är att mana en gäst till att resa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
