- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
235

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Ulysses talar med Penelope. Han igenkännes av Eurykleia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Såsom den bländande snö uppå bergens översta toppar
töar för östanvind, sedan västanvinden den hopat,
och när den smälter, fulla till brädd alla floder då strömma:
så lät hon bländande kindernas par uti tårar försmälta,
medan sin älskade man hon begrät, som satt henne nära.
Innerlig ömkan Ulysses förnam med sin sörjande maka;
dock, som de varit av horn eller järn, så stela hans ögon
stodo inunder hans bryn, och av list höll han tårarna inne.
Men då hon så med jämmer och gråt hade lättat sitt hjärta,
tog hon till orda igen och svarade honom och sade:
"Nu skall väl också, du främmande gäst, jag pröva dig något.
Om du nu verkligen hade till gäst därhemma i huset,
såsom du säger, min man och hans gudalike kamrater,
väl, så berätta mig då, vad du såg honom klädd i för kläder,
och hur han själv såg ut och de män, som han hade i följe."

Henne svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Vanskligt, o drottning, det är att efter så långliga tider
noga beskriva en man, ty redan är tjugonde året,
sedan han reste sin väg och seglade bort från mitt hemland;
men jag skall säga ändå, hur det föresvävar mitt minne.
Konung Ulysses var klädd i en dubbelmantel av ylle,
purpurfärgad och skön, och den hade ett gyllene spänne,
häktad med hylsor två, som var framtill ett mästerligt konstverk:
med framfötterna höll där en hund en sprattlande hjortkalv,
medan han bet i hans spräckliga skinn, och alla med häpnad
sågo de djuren av guld, den ene så ivrig att döda,
medan den andre med sprattlande ben försökte att undfly.
Och därinunder på kroppen jag såg hans glänsande livrock:
såsom det yttersta skalet är fint på en lök, som är vissnad,
så var den glatt och fin och hade en glans som av solen;
också med allmän beundran den sågs utav kvinnornas skara.
Men jag vill säga en sak, som jag beder dig höra och märka:
icke jag vet, om Ulysses var klädd i de kläderna hemma
eller dem fått av en vän, då ombord han gick å sitt fartyg,
eller de voro en gästvänskänk, ty av många var hjälten
älskad, och icke det fanns bland achaierna många hans likar.
Själv jag ett bronssvärd gav honom då och tillika en mantel,
purpurfärgad och skön, och en livrock, smyckad med fransar,
och på hans toftade skepp avfärdade honom med vördnad.
Följd av en härold han var, som såg ut att vara till åren
äldre än konungen själv; även honom jag vill dig beskriva:
kullriga axlar och solbränd hy och krusiga lockar,
och han Eurybates hette och var ibland hela hans följe
den, som Ulysses värderade mest, ty han tänkte som kungen."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free