Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Ulysses talar med Penelope. Han igenkännes av Eurykleia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leda i sanning jag fått vid täcken och skinande lakan,
allt från den dagen jag bort från de snöiga bergen på Kreta
seglade ut över hav på det långbeårade skeppet,
och jag vill ligga som förr i de nätter, jag vilade sömnlös;
ty mångfaldiga nätter jag sträckt på det uslaste läger
låg och förbidade blott gulltronande heliga Eos.
Icke ett fotbad heller är nu i mitt tycke behagligt;
ej må en enda beröra min fot av de tärnor, som tjäna
här i ditt präktiga hus och de dagliga sysslorna sköta,
utom så framt någon gumma här finns, någon åldrig och trofast,
en, som har lika så mycket som jag fått pröva i livet;
henne jag ville ju ej förmena min fot att beröra."
Svarade kloka Penelope då och sade till honom:
"Käraste gäst, ty aldrig ännu har en man så förståndig
eller en kärare gästat mitt hus av de många från fjärran;
sådant förstånd och besinning det är uti allt vad du säger:
jo då, en gumma jag har, om du vill, en klok och förståndig,
vilken i tiden har ammat och skött den förlorade arme,
tagande honom emot, i den stunden han föddes av modern;
hon skall dig fötterna två, huru litet hon också nu orkar.
Stånda nu därföre upp, du förståndiga Eurykleia,
att jämnåldringen två till din herre! Kanhända Ulysses
redan är sådan, han också, att se på händer och fötter,
efter de dödliga åldras ju fort under lidandets dagar."
Sade. Men gumman då strax uti händerna ansiktet gömde,
fällde en brännande tår och talade klagande orden:
"Ack, vad jag lider för dig, o min son! Framför människor alla
hatad du varit av Zeus, fast du hade det frommaste hjärta.
Aldrig har ännu till ljungaren Zeus någon dödlig den mängden
offrat av fetaste lår och av präktiga festhekatomber,
som du till honom bar fram under bön, att dig måtte beskäras
sällaste ålderdom och att fostra din strålande arving;
dock har han ensamt för dig gjort hemkomstdagen om intet.
Säkert med hån han bemöttes, han ock, av de tjänande tärnor
fjärran i främmande land, när de mäktigas hus han besökte,
såsom du själv blev bemött i vårt hus av de hyndorna alla.
Blott för att slippa att kränkas av dem och begabbas med skymford
ville du icke bli tvådd, men för mig är det kärt att få göra,
vad mig den kloka Penelope bjöd, Ikarios’ dotter.
Därför jag vill dig nu två, såväl på Penelopes maning
som för din egen skull, ty hjärtat av sorgen är upprört
uti mitt bröst, och förnim nu ett ord, som jag ville dig säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
