Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta Sången. Bågskjutningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men när han bågen har prövat en gång och förstår, vad det gäller,
må han en annan begära till brud av de sköna achaiskor,
sökande främja med gåvor sitt värv, och må drottningen sedan
äkta den henne gav rikaste skänk och var ämnad av ödet."
Sade, och bågen nu strax han ställde ifrån sig på golvet,
därvid han lutade den emot dörrens glänsande flyglar,
och emot bågens ring han stödde den vingade pilen,
satte sig sedan på stolen igen, som han nyss hade lämnat.
Men uti bannande ord emot honom Antinoos utfor:
"Ha, vad var detta för ord, som slapp dig ur munnen, Leiodes,
alldeles fasligt och styggt? Det kan göra en ilskan att höra.
Som om den bågen de yppersta män skulle bliva till skada
både på anda och liv, för att du den ej orkade spänna!
Dig har din vördade moder minsann ej fött till en kämpe,
mäktig att skicka en pil ifrån sträng och att spänna en båge,
men det finns andra, som spänna den strax, bland oss friare bålde."
Sagt, och befallning han gav åt Melanthios, getternas herde:
"Skynda, Melantheus, att genast en eld här tända i salen,
flytta så fram intill elden en stol och bred över ett ullskinn,
hämta oss sedan en kaka av talg ur förrådet i kammarn,
så att vi bågen få värma vid eld och den smörja med fettet;
sedan försöka vid leken igen för att lykta vår tävlan."
Sade, och genast en flammande eld Melanthios tände,
flyttade fram en stol och bredde på stolen ett ullskinn
hämtade sedan en kaka av talg ur förrådet i huset.
Därmed de bågen nu mjukade upp och försökte, men ingen
kunde den spänna ändå, ty mycket för svaga de voro.
Dock Antinoos än och den sköna Eurymachos dröjde,
friarnas ledande män och de vida förnämsta i mandom.
Råkade då att ur salen gå ut på en gång och tillsammans
herden för konungens svin och herden för konungens oxar.
Följande efter dem strax, gick Ulysses själv utur salen.
Men när de utanför dörrn voro komna och utanom gården,
talte Ulysses med vänliga ord till de båda och sade:
"Hören, I herdar, jag hade ett ord, som jag ville er säga,
eller skall hellre jag tiga? Men hjärtat mig bjuder att tala.
Därest Ulysses behövde er arm och han komme ur fjärran
alldeles plötsligen hem och en gud honom ställde ibland oss,
skullen I lyfta er arm till friarnas värn eller kungens?
Svaren mig öppet härpå, såsom hjärta och sinne er mana!"
Honom svarade då koherdarnas överste förman:
"Evige Zeus, uppfyllelse giv åt vår käraste önskan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
