Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE KRITISKA OCH HISTORISKA UTFLYKTER.
237
vara origtiga; i öfrigt var det hufvudsakligen inre grunder han
anförde. Allen, som påvisat nyssnämda fel, ansluter sig emellertid
till samma åsigt på grund af talets innehåll, dess karaktär af historisk
afhandling, dess faktiska oriktigheter och dess stil, som icke alis liknar
Hemming Gads.1) Till samma åsigt har äfven H. F, Eördam kommit,,
särskildt på grund däraf att det sätt, hvarpå Saxo begagnas i talet,
står i en påfallande Öfverensstämmelse med det sätt, hvarpå samma
författare användes på andra ställen i Johannes Magni historia. 2)
Hade man endast sistnämda författares latinska text att tillgå,
fölle det sig utan tvifvel svårt att häfda Hemming Gads författarskap
till denna oration. Något annorlunda måste förhållandet ställa sig,
om äfven svenska texter vore att tillgå, och sådana finnas verkligen.
Det synes hufvudsakligen vara denna omständighet, som kommit utg.
af sista delen af Scriptores rerum Svecicarum, d. v. docenten
Annerstedt, att luta till den motsatta åsigten och att införa dessa svenska
texter i nämda verk. Han skiljer mellan två grupper af sådana, en,
representerad af en afskrift i Hog. Bielkes samlingar i Uppsala
univ.-bibliotek, längre och mera lik den latinska texten ; den andra,
representerad af två afskrifter, den ena i Nordinska samlingen i Uppsala,
den andra i Eiksarkivet, båda kortare och i uttrycken mer afvikande
från samma latinska text. Ingendera anser utg. kunna härledas från
Johannes Magni; tvärtom skulle den kortare svenska texten vara
källan, från hvilken såväl den längre svenska texten, som Johannes
Magni latinska härleda sig. Emellertid förelåg den kortare texten
endast i moderna afskrifter, den Nordinska efter en numera förlorad
handskrift i Gefle gymnasiibibliotek, den. andra af arkivsekreteraren
O. Sundel, efter en af honom icke närmare angifven handskrift.
Så står frågan för närvarande. Några ytterligare bidrag till
dess belysning såväl i fråga om handskrifterna som i annat skall jag
härnedan söka lemna. Det har lyckats mig att i Eiksarkivet samla
i hop fem exemplar af det ryktbara talet utom Sundels öfversättning,
ett på latin, 3 på svenska och 1 på tyska (ofullständigt). Det
latinska öfverensstämmer med Johannes Magni text, ehuru Hemming
Gads namn är infördt i början och ärkebiskop Jakob samt biskoparne
ej nämde i ingressen ; af de svenska har ett den vidlyftiga redaktionen;
af de andra två företer det ena en text med åtskilliga rättelser, det
andra är en renskrift däraf — det är dessa, som Sundel har begagnat.
Det tyska exemplaret nämner ärkebiskopen och biskoparne i adressen
och har den längre redaktionen. Alla handskrifterna tillhöra
sextonde århundradet, men ingen går efter mitt förmenande längre
tillbaka än på sin höjd till de sista åren af Gustaf I:s regering.
Vi ha sålunda funnit en tidsgräns för de äldsta nu kända
exemplaren af den svenska texten. Det är ledsamt att den ofvan omnämda
Geflehandskriften gått förlorad. Trots alla intyg om den där befintliga
ofullständiga textens ålder, kan den, att döma efter den ÏSTordinska
De tre nordiske rikers historie I, s. 638.
2) Historieskrivningen i Danmark og Norge siden reformationen, s. 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
