Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
BTBÖDDÅ MBDDCLANDBX OCH AKTSTYCBB»
prins, och det finnes ingen anledning att betvifla, att hon, intagen^
som hon vid denna tid var, af den häftigaste ovilja mot Österrike,
gärna velat begagna sig af Sveriges hjälp för att främja sina
intressen. Men — man må för öfrigt bedöma alliansplanen i fråga
hora som hälst — den rättvisan måste man göra den svenska
regeringen, att den ingalunda ämnat att låna sig till ett verktyg för
det polska drottningens planer; snarare tyda alla tecken därpå, att
den velat begagna sig af den benägenhet för en allians, som man
ansåg finnas i Polen, för att i detta land — och i nödfall äfven
mot detsamma — främja Sveriges intressen1.
Det är emellertid ej mot den svenska regeringens flertal, B. O.
egentligen vänder sig, det är mot tvänne af dess medlemmar
Schlip-penbach och De la Gardie, han riktar de skarpaste anklagelser, hvilka
kulminera i den tämligen genomskinliga beskyllningen, att de tagit
mutor af drottningen i Polen för att befrämja hennes intressen i
Sverige. Ett faktum framgår af denna B. 0:8 framställning: mellan
honom och hans båda nämnda kolleger vid Oliva-traktaten har rådt
ett spändt förhållande, hvilket ej upphört under den följande tiden
och som ännu genljuder i B. 0:s öfver 30 år efter denna fred
ned-skrifna »deduktion» — en bland de många yttringar af den splitets
ande, som besjälade Karl XI:s förmyndareregering. För öfrigt är det
ostridigt, att Schlippenbach visat sig intresserad af en allians med Polen ;
hvad De la Gardie beträffar, har äfven han varit böjd för en sådan,
ehuru visst icke i så hög grad, som den förre2. Det torde icke
behöfva påpekas, att detta förhållande icke innebär något bevis för
sanningen af B. 0:s beskyllningar, och det finnes för öfrigt i dessa
herrars uppförande, i den mån vi varit i tillfälle att inhämta
kännedom därom, intet, som förhindrar det antagandet, att deras vota
för en allians bestämts af hänsynen till Sveriges intressen; tämligen
säkert är å andra sidan, att de icke visste, huru ringa benägenheten
inom Polen för en allians med Sverige egentligen var, en sak som
däremot för B. O. på den tid, han skref sin »deduktion»,
naturligtvis-var fullständigt känd. Afgöras kan denna fråga icke utan ett närmare
studium af Oliva-freden, sannolikt icke utan forskningar i polska
arkiv. Men före anställandet af sådana forskningar bör man icke
lita på uppgifter af den halt, att begäret att få höra »altera pars»
nästan med oemotståndlig makt griper den, som tager del af dem;
1 I instruktionen för Claes Tott vid dennes beskickning till Frankrike —
pä hvilken beskicknings framgång, som bekant, alliansen med Polen var ämnad
att ytterst bero — stod, att. om Österrike mot de fleste polackars vilja
lyckades påtruga Polen en tronföljare efter sitt sinne, Sverige skulle börja krig mot
understöd af Frankrike i subsidier; men skulle Österrike lyckas genomdrifva
ett val i sitt intresse och Sverige i denna sak få »minsta parten» af
polackarne på sin sida, måste Frankrike understödja det icke blott med penningar,
utan äfven med trupper. Instruktionen, dat. 9 april 1661, i
rikiregistra-turet.
’ De la Gardies ståndpunkt i denna fråga synes i själfva verket hafva
varit af samma vacklande art, varit utmärkt af samma svängningar mellan skälen
>pro> och skälen »contra» som karakterisera denne statsman i allmänhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
