Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poniatovsk1b biråttbl8k om sina ödin
187
då var en väl befästad stad. Så snart underrättelsen därom nådde
svenske konungens öron, bröt ban upp från Krakau och marscherade
på Varsjav, oaktadt ban ännu icke var återstäld från sitt fall af
hästen, och vägarne i anseende till vintern voro nästan ofarbara.
Som svårigheterna att färdas under denna tid på året voro mycket
stora, tog han emellertid sitt högqvarter i Lubnice [Lublin] och
beslöt att där invänta vårens ankomst.
De trupper, som återvändt till Pommern, förlorade 200 man,
hvilka skilda från den öfriga hären, blifvit tillfångatagne af soldater,
tillhöriga kronarmén. Då detta kommit till konungens vetskap, sände
han Poniatovski till Leopol [Lemberg] för att hos general Lubomirski
anhålla om fångarnes befriande under hotelse att i händelse af
vägran konungen skulle sända en afdelning svenska soldater för att
i grund förstöra och nedbränna alla generalens ståtliga ryska
jordagods. Alla polske konungens anhängare voro för tillfället samlade
till rådplägning i Leopol. Det oaktadt förstod Poniatovski så väl
dölja sina förehafvanden och lyckades uträtta sitt ärende, så att
endast åtta dagar senare de 200 fångne dragonerna, väpnade och
till häst, sändes tillbaka till konungen.
Då våren kom, lät konungen hären rycka fram mot Varsjav.
Men då han fick veta, att en trupp sachsare befann sig i närheten
af Pnltusk, skyndade han, i spetsen för några regementen, att
angripa dem, hvarvid han måste passera flera svåra ställen stundom
till och med simmande. Generalerna Beust och S:t Paul tillfångatogos
tillika med flere sachsiske officerare och en stor mängd soldater.
Återstoden af fienderna flydde in i Preussen och till Thorn. Efter
att hafva samlat hela sin styrka marscherade konungen mot denna
fästning, där 8,000 man sachsiskt infanteri inneslutit sig, men som
tillräckligt artilleri saknades, nödgades han förvandla belägringen till
en blokad, som räckte nästan bela sommaren. Inemot hösten
anlände emellertid det stora artilleriet från Sverige, och så snart de
första bomberna afslungats mot staden, och svenskarne sålunda
tillkännagifva sin afsigt att öppna löpgrafvar, anhöll den sachsiske
generalen att få kapitulera, hvilket konungen dock bestämdt vägrade.
Fienden måste följaktligen gifva sig på nåd och onåd [den 4 okt.
1703]. Alla skickades som fångar till Sverige, där de fleste trädde
i krigstjenst och utmärkte sig för trohet och tapperhet. Det tycktes
som om fälttåget skulle vara afslutadt med eröfringen af Thorn,
men innan konungen tog vinterkvarter i Ermeland, visade ban sig
utanför Elbing, som intogs nästan utan motstånd [den 1 dec. 1703].
Under det belägringen af Thorn pågick, sammankallade polske
konungen en utomordentlig riksdag till Lublin. De deputerade från
Stor-Polen fingo emellertid icke tillträde, emedan de medförde för
konnngen ogynsamma instruktioner. Detta väckte sådan förbittring
inom denna provins att vid den landtdag, som där hölls och till
hvilken grefve Poniatovski skickades af svenske konnngen, genom
bemedling af vänner och medverkan af grefve Sapieha, en
konfederation bildades under marskalk Bronicz mot lagarnes undertryckande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
