Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPKOMSTEN OCH KARAKTÄREN Ap KR)(1ETSTIDENS FÖRFATTNING. 237
»kan göra eller lata i sitt rike efter behag». Norrköpings
arf-förening skulle således vara gällande i alla bestämmelser, som ej
ändrats af den enväldige konungen; nu hade den bestämmelse
däri, som inskränkte tronföljden till konungadöttrar ej ändrats,
men däremot dispens lemnats från dess stadgande om prinsessors
giftermål:1 alltså var Ulrika Eleonora, äfven 0111 hon gifte sig,
den rätta tronföljaren. Antagligen har detta resonemang häft
hennes betänkligheter mot giftermålet.
Huru oklara och förvirrade meningarna om denna fråga voro,
ses däraf, att, då ständerna vid 1713—14 års riksdag erkände
den då ännu ogifta Ulrika Eleonoras tronföljdsrätt, medgåfvo de
pa samma gång möjligheten af, att Karl Fredrik efter henne
kunde vara arfsberättigad.2 Drager man ut konsekvensen häraf,
uppstår sålunda en tjärde möjlighet, nämligen att alla
»kvinköns-arfvingarna» (äfven prinsessors barn) hade arfsrätt, men att
arf-föreningens stadgande om konungadöttrars rätt ändock gällde
nämligen med afseende på ordningen dem emellan.
Under sådana förhållanden var det klart, att Karl XII:s död
måste blifva signalen till en täflingskamp om kronan.
Ulrika Eleonora hade redan under hans lifstid förberedt sig
harpa och öfvervägt hvad som därvid borde göras, såsom ses af
det betänkande från den 18 maj 1718, som hon låtit det
hessiska hofrådet Hein uppsätta. Den operatitionsplan, som däri
utstakades, var i korthet följande. Genast vid konungens död skulle
prinsessan för att afskära hvarje tvekan om hennes rätt till
tronen låta utan ständernas sammankallande utropa sig till
regerande drottning och kröna sig. Från enväldet skulle hon ej
afstå, men för att stilla missnöjet med det dittills följda
regeringssystemet skulle hon vid kröningen meddela »ständernas
deputerade» en skriftlig plan, som kunde på samma gång »bevara
konungamakten och främja allmänt väl». Först därefter skulle
ständerna få framställa »trogna råd», men de skulle ej få
fore-skrifva några villkor. I händelse af försök till motstånd borde
våld användas.’ I själfva verket tycktes ej de materiella
resurserna härför skola saknas, ty hennes gemål var generalissimus
1 Markna bör nämligen att Tessin nnaritr detta gälla ej blott drottning, utan
äfven prinsessor.
2 De uttalade nämligen sin fruktan för försök att pfitruga dem »nÄgon
nu-naa öfverhet, som, så tånge Gnd behagar bespara E. K. M. (Karl XIII och vår
milda arfprinsessn lifvet, ingen pretention till riket ocb kronan hafva kan».
3 Se Bovallius, Om det svenska statsskicket* förändring vid Karl XII:s
död, och Fant, Handlingar till upplysning af svenska historien VI, a. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
