Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL RELIÖI0NSFRIHETSFR.&GAN8 HISTORIA 1778—79 335
erna utfärdadt bref till konsistorierna af den 2 Juli 1778,1 förmått
Ljungby och Hossmo församlingsbor att ingå en förening. Denna
förening grundade han på ett i hög grad motbjudande angifvelsesystem
och drakoniska straffbestämmelser för de skyldige och alla i
bränningen på något vis delaktiga,8 — principer som voro ännu hårdare
tillämpade än i br&nneridirektionens i början af år 1778 framställda,
men hvarken af justitierevisionen eller af Kongl. Majestät godkända
förslag.8 Med rätta blef därför Bäckerström skarpt klandrad i
pressen för dessa sina åtgärder. Det försvar som såg dagen kort därpå
gör ett högst otillfredsställande intryck,4 och eftervärlden måste
instämma i prosten, sedermera teol. professorn E. J. Almquists dom
i bref till Stricker af den 5 november 1778: »Beckerström
har tagit sig illa fram med sin Lagstiftning emot
Lönnbränne-rier uti Ljungby, som synes af Dagel. Allehanda. Bona mens
bi fuitfi
Dock, i alla dessa omständigheter ligger ännu intet direkt bevis
för mitt påstående, att Bäckerströms doktorsutnämning haft sin grund
i inlämnandet af memorialet för religionsfrihet. Ett sådant bevis af
otvetydigaste slag lämnar oss däremot Bäckerströms förman, biskop
G. G. Schröder, som från Kalmar den 26 mars 1779 skrifver till
Stricker:» Liungbyensis var wisserl. eij påtänkt till den nu vundne
hedren; men Memorialet värkade så mycket. Jag nekar icke, at
det ju roade mig i hänseende til dens hot, som ropade at både
han och jag skulle blifva olyckelige vid denna Riksdagen.5
Stiftets postulater angående våra kyrkors fredande blefvo dock eij
afgjorde.»
1 Se W il sk man, Ecclesiastique Werk, II, &’54 f.
’ Sålunda skulle grannar fritt få anställa husvisitation hos hvarandra
och ansvara för att den med lönnbränning sysslande hemmansbrukaren
lämnade halfva årsgrödan af allt utsäde till fattigstugan (§§ 1—3); kyrkoherden
i församlingen »på minsta anledning, antingen af rykte, eller enskildt
förtrolig underrättelse, som våra Lärare merendels ärhålla, om laster, som
tyvärr ibland oss kunna foröfvas,» vara berättigad att själf eller genom
ombud anställa rannsakning där lönnbränning »säges bedrifvas» (§ 6); socknens
fattiga, i synnerhet tiggarne, »uppmuntras at efterse, utspana och hos
Prästerna gifva tilkänna »om lönnbränning föröfvas (prosten ntlofvar för sådan
angifvelse 10 rdr till fattigkassan, hvaraf hälften genast tillfaller
angifva-ren (§ 7); torpare, undantags- och backstuguhjon blifva Bina torp m. m.
förlustiga »genast och innan laga fardag» (§ 4); tjänstehjon i hus, där
lönnbränning idkas, plikta halfva årslönen till fattigkassan och utsättas för
allehanda smälek vid kyrkogång och vid äktenskaps ingående, äfven från
prästerskapets sida (§ 5) — Se Dagligt Allehanda för 1778, N:r 209, där hela
föreningsakten publiceras. Jfr äfven Fischerström, Nya Svenska
Econo-miska Dictionnairen, III, 280, där denna förening blott berömmes för sina
goda verkningar.
3 Se härom Odhner, a. a., I, 506. — Ljungby och Hossmo förening
tyckes ha undgått Odhners uppmärksamhet. I dennes arbete omnämnas (I,
507, not 3) ett par andra, men mindre karaktäristiska exempel på dylika
föreningar.
* Polemiken fördeB i Dagligt Allehanda för 1778, N:is 243 och 257.
5 Syftar pä landshöfding ßappe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
