Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järn, nickel, kobolt och mangan - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OORGANISK-KEMISKA FÖRENINGAR
kan framkallas genom behandling av plå*
ten med ett reduktionsmedel (framkal*
lare), varvid silver utfaller omkring de
silverkärnor, som bildats vid bestrålningen.
Överskottet halogenid bortskaffas genom
upplösning i natriumtiosulfat (fixersalt).
Järn, nickel, kobolt och mangan
Ämne Atomvikt Smältpunkt Spec. vikt
Järn ..........55,85 1 535 ° 7,86
Nickel ... 58,69 1 452° 8,90
Kobolt ... 58,94 1 480° 8,9
Mangan 54,93 1 260° 7,02
Järn, nickel och kobolt stå i samma
grupp i det periodiska systemet och upp*
visa många överensstämmelser i sin kemi.
Ehuru icke hörande till denna grupp vi*
sar även mangan, särskilt i sitt 2*värda
tillstånd, många likheter med järngruppens
metaller och behandlas därför i ett sam*
manhang med dessa. Alla metallerna
kunna lätt övergå från ett valensstadium
till ett annat. Järn är stabilast som 3*värd
jon, kobolt, mangan och nickel som 2*värd.
Järngruppens metaller äro användbara
som katalysatorer vid en mängd organiska
reaktioner, vilket synes sammanhänga med
deras elektronstruktur. Metallernas sulfi*
der utfalla icke vid inledning av H,S i
sura lösningar men väl i ammoniakaliska
lösningar. Alla metallerna äro i sina för*
eningar färgade. Sålunda är 2*värt mangan
blekt laxrött 2*värda järn (ferro*) joner
gröna, 3*värda järn (ferri*) joner gul*
bruna, nickeljoner mörkgröna och 2*värda
koboltjoner granatröda.
Manganosalter ge vid smältning med
kaliumnitrat och kaliumkarbonat grönt
kaliummanganat, K>Mn04, som i vatten*
lösning lätt övergår till det violetta per*
manganatet KMn04. I sura lösningar är
detta ett starkt oxidationsmedel och redu*
ceras därvid själv till ett manganosalt.
Även järn kan förekomma i negativa
joner, t. ex. ferrit och ferrat.
De viktigaste järnmalmerna äro oxider
eller hydrat t. ex. hämatit, Fe203, magne*
tit, Fe304 och limonit, Fe2033/2H20. Järn
framställes ur dessa genom reduktion med
kol enligt masugnsprocessen. Svavelkis,
FeSo, begagnas som utgångsmaterial för
framställning av S02, vilket avges vid
malmens röstning. Kisbränderna bearbe*
tas mera sällan på järn, men väl på kop*
par, som ingår som förorening.
Järn angripes lätt av syror och över*
drar sig i luft med ett oxidskikt, rost.
Järnets halogenider, sulfater och nitrat
äro lättlösliga. Lösningar av järnsalter
reagera surt beroende på hydrolys. Ferro*
föreningarna äro föga stabila och oxideras
lätt till ferri*föreningar. Sålunda oxideras
den svarta järnoxidulen FeO i luft till
den röda ferrioxiden, Fe203, vilken i sin
tur vid upphettning till 1 400° övergår i
Fe304. Ferrioxiden begagnas som färg
(Falu rödfärg) och som polermedel och
kan framställas genom upphettning av
järnsalter, vanligen sulfatet.
Ferrosulfat, FeS04-7H20, järnvitriol,
erhålles då rostad svavelkis oxideras i
luft. Ferriklorid, FeCl3, begagnas bl. a. för
vattenrening i likhet med aluminiumsulfat.
Ferrikloriden är löslig i eter. Järn bildar
med cyanider komplexjoner, vilka ingå
t. ex. i gult blodlutsalt, K4Fe(CN)6 • 3H20,
kaliumferrocyanid och rött blodlutsalt,
K3Fe(CN)6, kaliumferricyanid. Det blåa
färgämnet berlinerblått består av ferri*
ferrocyanid.
Nickel utvinnes huvudsakligen ur nic*
kelhaltiga magnetkiser. Dessutom före*
kommer den gedigen som järnlegering i
många meteoriter. Metallen är endast med
svårighet löslig i saltsyra och svavelsyra
men lättlöslig i salpetersyra. I luften för*
ändrar den sig icke. Nickel motstår väl
alkalier och kan användas till deglar för
546
INGFNJÖRSH ANDBOKEN I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
