Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - De sågo himmelen öppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skolmästarn svarade, att de hade hört mycket om honom.
— Ja visst, men detta är det allra märkvärdigaste. Jag
har inte fått höra det, förrän nu i dag där oppe på
Ingmarsgården. Han teg en stund. Sedan fortsatte han:
— Stor Ingmar hade en god vän, som är torpare på hans
gård.
— Ja, jag vet, sade skolmästarn. Han heter Ingmar, han
med, folk kallar honom Stark Ingmar för skillnads skull.
— Just så, ja, sade kyrkoherden, fadern döpte honom
till Ingmar av aktning för husbondefolket.
Men nu var det en gång, då Stor Ingmar var ung, det
var ljus sommar och lördagskväll, och han och hans vän,
Stark Ingmar, var lediga från arbetet. Och så tog de på sig
sina helgdagskläder och gick hit ner till kyrkbyn för att
förlusta sig.
Kyrkoherden höll inne och satt tyst och tänkte.
— Jag kan förstå, att det måtte ha varit en mycket vacker
kväll, sade han eftersinnande, alldeles stilla och klar, en
sådan, då jord och himmel byter färg, så att himlen synes
gå över i ljust grönt och jorden är överdragen med tunna
dimmor, som ger allting ett vitt eller blåaktigt utseende.
Men när Stor Ingmar och Stark Ingmar hade kommit hit
ner och skulle gå över flottbron, var det, som om någon
hade sagt till dem, att de skulle se oppåt. De gjorde så, och
de såg himmelen öppen över sig. Hela himlavalvet var
draget åt sidan som ett förhänge, och de båda stod hand
i hand och såg in i all himmelens härlighet.
Har ni någonsin hört något sådant, mor Stina, och ni,
Storm? sade kyrkoherden. De båda, Stor Ingmar och Stark
Ingmar, stod där på bron och såg himmelen öppen!
De har egentligen aldrig talat om för någon vad de såg,
utan de har endast sagt så mycket till barn och nära
anförvanter, som att de en gång har stått där på bron och sett
himmelen öppen. Ingen främmande har fått veta det, för
det har varit deras största skatt och heligaste gåva, att de
har fått se himmelens härlighet...
Kyrkoherden såg åter ner en stund, så suckade han djupt.
— Jag har aldrig förr hört något sådant omtalas, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
