Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne - Förra avdelningen - Den vilda jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan de fyra vandrade framåt i den vackra vårkvällen,
voro de till en början helt tysta. Gertrud såg ibland
förstulet på Ingmar och tänkte på hur han hade arbetat för
att lära sig dansa. Hur det nu kom sig, om det var vid
minnet av Ingmars dans, eller därför att hon skulle gå bort
till en lekstuga, så blevo hennes tankar lätta och fagra, och
hon lagade så, att hon blev en smula efter de andra för att
få gå i ro och drömma. Hon satte ihop en liten historia
om hur det hade kunnat gå till, när de nya bladen hade
kommit på träden.
Hon tänkte, att det nog hade fallit sig så, att lövträden,
som hela vintern hade stått och sovit i frid och ro,
plötsligen hade börjat drömma. De hade då drömt, att det var
fullfärdig sommar. De sågo ängarna klädda med vajande
säd och grönt gräs, nyponbuskarna blänkte av nyutslagna
rosor, åar och träsk höljde sig med näckrosblad, stenarna
voro gömda under krypande linnea, och skogsbottnen var
täckt med skogsstjärnor. Och mittibland allt detta, som var
klätt och skylt, sågo träden sig själva nakna och bara, och
de började blygas över sin nakenhet, som man så ofta gör
i drömmen.
Lövträden tyckte i sin förvirring, att alla gjorde narr
av dem. Humlorna kommo surrande och hånade dem,
skatorna skrattade ut dem, och andra fåglar sjöngo
smädesånger. "Var ska vi få något att kläda oss med?" tänkte
träden alldeles i förtvivlan. Men de ägde inte ett skylande
blad varken på gren eller kvist, och ångesten blev så häftig,
att de vaknade.
Då de sågo sig omkring alldeles omornade, tänkte de
genast: "Gudskelov, att det bara var en dröm! Här är det
visst ingen sommar. Det var för väl, att vi inte har
försovit oss."
Men när de sågo sig bättre om, märkte de, att sjöarna
voro öppna. Sippor och gräs höllo på att krypa upp ur
jorden, och saven fräste och skummade under deras egen
bark. "Vår är det emellertid, om det än inte är sommar",
sade lövträden, "det var bra, att vi blev väckta. Nu har vi
sovit nog för i år, nu måste vi sätta på oss kläderna."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
