Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på rättfärdigaste sätt, skulle kunna bli kvitt den smuts, som
hon genom sitt fall stänkt på honom, och hur han skulle
kunna fortsätta vidare på sin väg i ett verksamt, hederligt
och samhällsnyttigt liv.
»Jag kan inte vara olycklig för att en föraktlig kvinna
begått en brottslig handling. Min enda skyldighet är att
finna den bästa utvägen ur den svåra belägenhet, vari hon
försatt mig. Och jag skall nog finna den», — sade han till
sig själv med allt mera mörknande sinnesstämning. — »Jag
är inte den förste och jag blir inte den siste.» Och förutom
historiskt ryktbara paralleller, börjande med Menelaus’
sköna Helena, kom en hel rad fall av äktenskaplig otrohet
begången mot män inom hans samtids högre sällskapslager
i tankarna på Alexej Alexandrovitj. »Darjalov, Poltavskij,
furst Karibanov, greve Paskudin, Dram... Ja, också
Dram... en sådan hederlig, duktig man... Semjonov,
Tjagin, Sigonin», — erinrade sig Alexej Alexandrovitj. »Må
vara, att något av ridicule oberättigat faller på dessa män,
jag har aldrig däri sett något annat än en olycka och
alltid känt medkänsla inför den», sade Alexej Alexandrovitj
till sig själv, fast detta var osant och han aldrig hade haft
någon medkänsla med detta slags olyckor, utan skattat sig
själv högre, ju oftare han sett exempel på hustrur, som
bedragit sina män. »Det är en olycka, som vem som helst
kan råka ut för. Och denna olycka har nu träffat mig. Nu
är det blott fråga om, hur man bäst skall kunna uthärda
i denna ställning.» Och han började i tankarna närmare
genomgå handlingssättet hos män, som befunnit sig i samma
läge som han.
»Darjalov duellerade...»
Då Alexej Alexandrovitj var ung, hade särskilt duellen
dragit hans tankar till sig just därför, att han var en fysiskt
rädd man och var medveten härom. Alexej Alexandrovitj
hade aldrig utan fasa kunnat tänka på en mot sig riktad
pistol och hade aldrig i sitt liv hanterat något vapen. Denna
skräck hade redan, då han var en ung man, ofta kommit
honom att tänka på möjligheten av en duell och föreställa
sig i en belägenhet, där det var nödvändigt att utsätta sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
