Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vi har haft en härlig jakt, jag har samlat fullt upp av
angenäma intryck! — sade Veslovskij gående fram till
Kitty, som satt vid samovaren. — Det är verkligen synd,
att damerna inte får pröva på sådana nöjen.
»Nå, han måste då tala med värdinnan», sade Levin till
sig själv. Han hade åter tryckt sig skymta något särskilt i
hans leende, i den segervissa min, med vilken han vände
sig till Kitty...
Furstinnan, som satt på andra sidan om bordet bredvid
Marja Vlas’jevna och Stepan Arkadjevitj, kallade sin
svärson till sig och inledde ett samtal med honom om
inflyttning till Moskva med hänsyn till Kittys förestående
nedkomst och om hur man skulle ordna med våning där.
Liksom före vigseln alla förberedelser hade varit oangenäma för
Levin genom att de i sin futtighet störde intrycket av det
stora, som skulle ske, väckte nu dessa förberedelser inför
hans barns födelse, som man nästan sökte räkna ut på
fingrarna, ännu mer en känsla av sårad förtrytelse hos den
blivande fadern. Han undvek hela tiden att lyssna till
samtalen om hur barnet skulle lindas, vände sig bort för att
slippa titta på hur man höll på med att sticka vissa
hemlighetsfulla oändligt långa remsor, och fabricera vissa
trekantiga lärftstycken, som Dolly ansåg vara av en alldeles
särskild vikt, och annat i den stilen. Å ena sidan syntes
honom en sons födelse — han var övertygad om att det skulle
bli en gosse — vara en så stor och därför nästan orimlig
lycka, att han knappt kunde tro på dess möjlighet, å andra
sidan något så oerhört hemlighetsfullt, att denna inbillade
kunskap om vad som skulle komma, dessa förberedelser
alldeles som till något vanligt och av människor beroende
tycktes honom upprörande och förnedrande.
Men hans svärmor förstod icke dessa känslor hos honom
och tydde hans motvilja att tänka och tala om detta såsom
lättsinne och likgiltighet, och lämnade honom därför ingen
ro. Hon hade just givit Stepan Arkadjevitj i uppdrag att
se ut en våning och kallade nu Levin till sig.
— Jag vet ingenting, furstinna. Ni får göra som ni vill,
— sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
