Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - XI - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nå’n i skuld hos honom, ger han anstånd. Nog händer dä,
att han inte får allt tillbakas. Dä ä en människa dä.
— Men varför är han så eftergiven?
— Ja, dä ä så — folk ä så olika. Den ene lever bara
för sina egna behov, en så’n som Mit’jucha, proppar bara i
sig, men Fokanytj — dä ä en hedersgubbe. Han lever för
sin själ, han tänker på Gud.
— Vad menar du med att tänka på Gud, att leva för
sin själ? — nästan skrek Levin.
— Jo, dä ä ju en känd sak: leva rättskaffens, efter
Guds vilja. Folk ä ju olika. Man kan ju tänka på
husbon’n, som inte heller gör en medmänniska förfång...
— Nå, farväl! — yttrade Levin flämtande av
sinnesrörelse, vände sig om, tog sin käpp och gick hemåt med raska
steg. Vid bondens ord om, att Fokanytj levde för sin själ,
rättskaffens, efter Guds vilja, hade oklara, men
betydelsefulla tankar, som från ett hittills fördolt och stängt ställe
i flock trängt sig fram, stormade alla hän mot samma mål,
virvlade om i hans huvud och bländade hans medvetande
med sitt ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
