Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Rudyard Kipling
Kim funderade. Lurgan upprepade långsamt sin
fråga på folkspråket.
»Jag tror inte, att jag skulle förgifta mannen», sade
Kim fundersamt, »men jag skulle piska upp gossen,
ifall denne tyckte om mannen. Men först skulle jag
fråga den där gossen, ifall det vore sant.»
»Hör du?» sade Lurgan sahib, vänd till de skälvande
axlarna. »Sahibens son tänker, att du är en liten dåre.
Kom fram nu, och nästa gång ditt hjärta är bedrövat,
så använd inte vit arsenik fullt så öppet. Sannerligen
var icke den onde anden Dasim herre vid vårt bord i
dag. Det kunde ha gjort mig sjuk, barn, och då skulle
en främling fått uppsikt över juvelerna. Kom!»
Gossen, vars ögon voro svullna av gråt, kröp fram
ur sitt gömställe och kastade sig på knä för Lurgan
sahib i ett så passionerat utbrott av samvetskval, att
det till och med gjorde intryck på Kim.
»Jag skall vaka så troget över juvelerna! O, min
fader och min moder, skicka bort honom.» Han
gjorde med sin nakna häl en rörelse mot Kim.
»Inte ännu — inte ännu. Om en liten tid far han
sin väg. Men nu är han i skolan — i en ny madrissah
— och du skall bli hans lärare. Spela juvelspelet med
honom. Jag skall kontrollera er.»
Gossen torkade genast sina tårar och störtade bort
till ett hörn av rummet, från vilket han återkom,
bärande en koppartallrik.
»Giv dem åt mig!» sade han till Lurgan sahib. »Låt
dem komma från din hand, ty annars kan han säga, att
jag kände till dem förut.»
»Sakta, sakta», svarade mannen, och från en låda
under bordet tog han en handfull glittrande stenar,
som han lade på tallriken.
»Hör nu på», sade gossen, i det han viftade med en
gammal tidning. »Betrakta dem så länge du vill,
främling. Räkna dem och ta i dem, om så behövs. En enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
