- Project Runeberg -  Konovalof /
32

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farfar Archip och Lenka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stränden in over stäppen så obarmhärtigt ràk ooh eft*
formig, att gubben blev helt beklämd till mods.

Hans matta, inflammerade ögon med de röda, svullna
ögonlocken blinkade oroligt och ängsligt, och det av
rynkor genomkorsade ansiktet var liksom förstenat i ett
uttryck av plågsam smärta och sorg. Då och då hostade
han försiktigt och satte handen för munnen med en orolig
blick på sonsonen. Det var en hes, kvävande hosta, som
tvang honom att resa sig upp från marken och pressade
stora tårar ur hans ögon.

Utom hans hosta och det sakta plaskandet av vågorna
mot sanden hördes icke ett ljud på stäppen. Den sträckte
sig på båda sidor om floden, väldig, ändlös, brunsvedd
av solen, och endast längst borta vid horisonten, knappt
synligt för hans gamla ögon, böljade ett guldskimrande
hav av vetefält, i vilket den bländande klara himlen
stupade ned. Mot denna avtecknade sig i fjärran tre
smärta popplar; det såg ut, som om de än blevo större,
än mindre, och som om himlen och vetefältet bakom dem
gungade upp och ned, tills plötsligt allt försvann bakom
stäppdimmans silverskimrande slöja.

Denna böljande, glittrande, trolska töckenslöja
virvlade stundom fram nästan ända till flodstranden, och det
föreföll då, som om den också varit en flod, som flöt ner
från himlen så ren och klar för att vederkvicka den av
solhettan förtorkade stäppen. Men så försvann den lika
plötsligt igen.

För farfar Archip, vilken som storryss aldrig varit på
stäppen, förrän han nu blivit driven dit av hungern, var
detta ett alldeles nytt fenomen, och han gnuggade sig i
ögonen och tänkte bekymrad, att denna solglödande stäpp

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free