- Project Runeberg -  Konovalof /
123

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschelkasch - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

spark, så att han flög i sjön. Han hade dock icke styrka
att sätta sin avsikt i verket. Åter sutto de där stillatigande.
Men redan blotta anblicken av Gavrila framkallade
bilden av landsbygden för Tschelkaschs ögon. Han tänkte på
det förflutna och glömde till och med att styra båten, som
av strömmen drevs utåt havet. Som om vågorna gissat, att
den lätta farkosten var utan ledning, slungade de den
som en leksak av och an och glittrade under årslagen
med en mild, blåaktig glans. Bilder ur det förflutna drogo
förbi Tschelkaschs sinne — ett avlägset förflutet, som
skildes från det närvarande genom ett elvaårigt
lösdrivar-liv som genom en hög mur. Han såg sig själv som barn,
han såg sin by, sin mor — en rödblommig, klotrund liten
kvinna med godmodiga grå ögon — såg faderns
röd-skäggiga kämpagestalt och stränga ansikte, såg sig som
brudgum vid sidan av den yppiga, alltid muntra,
svartögda Anfissa med de långa flätorna ... Så såg han
återigen sig själv som den ståtlige gardisten, modern som en
rynkig gumma och fadern som en gråhårig gubbe med av
arbetet böjd rygg. Han såg det mottagande byn beredde
honom, när han kom hem från regementet, såg hur fadern
stolt skred fram vid sidan av honom, den vackre ståtlige
karlen med de granna knävelborrarna .. . Han kände sig
liksom svalkad av en vek, försonlig fläkt från hembygden,
vilken bar till honom moderns kärleksfulla ord, faderns
kloka råd och många andra, längesedan förklungna ljud,
liksom den friska doften från fuktig, nyss upptöad
åkermylla. Och alla dessa bilder tycktes dyka upp för honom,
endast för att göra honom pinsamt medveten om de fel
och dårskaper han begått. Han kände sig som en
urspårad, sjunken, övergiven usling, som blivit ryckt ur

123

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free