- Project Runeberg -  Körkarlen /
73

(1912) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

länge, att han riktigt hann att tänka ut hur han skulle pina
henne, om de bleve återförenade.

Den lilla slumsystern har tegat allt hittills, men med
livligt minspel har hon följt med berättelsen. Nu avbryter hon den mörka gestalten med ängslig röst:

— O nej, säg ingenting mer! Det blir så förfärligt. Hur
ska jag kunna stå till svars för det jag gjorde? Ack, ack,
om jag inte hade fört dem samman! Hans synd hade inte
blivit så stor, om inte jag hade varit.

— Nej, jag ska ingenting mer säga, svarar körkarlen.
Jag vill ju bara, att du ska förstå, att det inte tjänar något till, att du ber om uppskov.

— Å, men jag ville! utbrister hon i själsångest. Jag kan
inte dö, jag kan inte! Ge mig bara några ögonblick! Du
vet ju, att jag älskar honom. Jag har aldrig älskat honom
som i dag.

Vålnaden borta vid dörren rycker till. Alltmedan syster
Edit och körkarlen har talat med varandra, har han betraktat
henne. Varje hennes ord har han sugit i sig och varje
hennes ansiktsuttryck för att minnas dem evigt. Allt, vad
hon har sagt, även då hon har varit som mest hård mot
honom, har varit ljuvt att höra, all hennes ångest och
medkänsla, då Georges berättade hans historia, har helat hans sår. Han vet knappt ännu namn på det, som han känner
för henne. Han vet bara, att av henne kunde han tåla allt.
Han vet, att detta, att hon älskar honom sådan, som han
har varit, honom, som har fört döden till henne, är något
övermänskligt härligt. För varje gång, som hon säger, att
hon älskar honom, känner hans själ en hänryckning, som
han aldrig har trott möjlig. Han anstränger sig att dra
körkarlens uppmärksamhet till sig, men denne ser inte åt hans håll. Då försöker han resa sig upp, men han tumlar tillbaka under outsägliga smärtor.

Han ser hur slumsystern rör sig i bädden ängsligt och
oroligt. Hon sträcker sina sammanknäppta händer i bön mot
Georges, men dennes ansikte är strängt och obevekligt.

— Jag skulle ge dig uppskov, om uppskov kunde gagna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:14:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/korkarlen/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free