- Project Runeberg -  Kosmos / Band 14. 1936 /
16

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teoretiska föreställningar om atomkärnorna. Av professor O. Klein

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

betyder, att den energi, som frigöres, när en sådan partikel binds,
är tämligen oberoende av om den binds i en lätt eller tung kärna.
Det ser därför ut, som om den bindningsenergi, som en given
partikel har, inte härrör från hela kärnan, utan väsentligen från
en enda kärnpartike], något som kan jämföras med det sätt,
varpå atomerna äro bundna i ett av molekyler bestående ämne,
t. ex. väte.

Denna analogi förde Heisenberg till följande uppfattning av
växelverkan mellan en proton och en neutron. Den stora
bindningsenergien i vätemolekylen relativt till växelverkan mellan
två vätemolekyler hänger på det närmaste samman, med
elektronernas identitet och antisymmetriska statistik, som kommer
till uttryck i Paulis s. k. uteslutningsprincip, enligt vilken inte
mer än en elektron får finnas i ett bestämt tillstånd. Räknar
man inte med spin bland de storheter, som känneteckna ett
tillstånd, kan man också säga, att två elektroner — nämligen med
olika spinriktningar — få finnas i ett och samma tillstånd. Detta
medför nu, att vätemolekylens två elektroner bägge kunna
befinna sig i det lägsta energitillståndet, medan en tillkommande
tredje elektron måste intaga en plats svarände mot ett högre
energitillstånd. Med ett kemiskt uttryck säger man, att
valenskrafterna äro mättade i vätemolekylen. Själva uttrycket för
växelverkan mellan två väteatomer, vars kärnor hållas fast på
ett visst avstånd från varandra, står nu i ett mycket nära
samband med den omständigheten, att den ena molekylens elektron
kan byta plats och gå över till den andra molekylen. Man kallar
dylika krafter, som visserligen i detta fall ytterst gå tillbaka på
partiklarnas elektrostatiska växelverkan, men som mera direkt
utgöra ett resultat av en sådan typiskt kvantteoretisk lag som
PAULiprincipen, ombyteskrafter. Heisenberg antog nu, att
kraften mellan en proton och en neutron är en sådan
ombyteskraft, som skall hänga samman1 med möjligheten av ett ombyte
av laddningen från protonen till neutronen, så att protonen blir
neutron och neutronen proton. På detta vis får man en
möjlighet att förstå det nämnda mättningsfenomenet, som visar sig
däri, att växelverkan mellan en partikel och en hel atomkärna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:35:33 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kosmos/1936/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free