Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VII. Om tänkandets lagbundenhet. Tankelagarna - Tankelagarna i inskränkt bemärkelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Att de normera tänkandet i bemärkelsen af själfva
tankevärk-samheten är förut angifvet. Men intet tänkande är en .blott form
eller ett slags tom mekanism, utan en innehålls fyld teleologiskt
försiggående värksamhet. Hvarje egentligt tänkande är ett
tänkande af bestämda tankar. Så genomgående gör sig emellertid
medvetandets egenskap att objektivera sitt innehåll gällande, att
det icke förr känner sig i sin rätta och slutliga attityd, än det fått
låta tankarna hänföra sig till och liksom spela mot något objekt,
hvarom då något tänkes och prediceras. Tankelagarna bestämma
under sådana förhållanden visserligen tänkandet såsom sådant, men äfven
det tänkta eller, exaktare uttryckt, medvetandets uppfattning af de
påtänkta föremålen. Tänkandet får sin konkretion och sitt fulla lif
först då det i antydd mening tänker objektivt. Det blir således
medvetandets tankeuppfattnig af de motsvarande föremålen, hvilken ur
denna synpunkt ytterst bestämmes af tankelagarna. Men då dessa,
som anförts, äro former, kan det medels dem närmast icke tänka
något annat om föremålen än deras former — deras allra
allmännaste formalbestämningar. Föremålens bestämdhet i öfrigt är ett
pius, som tankelagarna ensamma icke förmå bringa in i
medvetandet, om ock kunskapen därom kan vinnas med tillhjälp af
tanke-lagarna. Häri röjer sig då tänkandets s. k. formalism. Detta
kommer såsom sådant icke åt något mera än föremålens
formbestämningar. Kunskap om deras öfriga bestämdhet måste vinnas på
någon annan väg. Därvid blifva tankelagarna dock icke
betydelselösa. Dessa äro således icke blott lagar, normer och former,
utan ock organ, liksom värktyg, för ernåendet jämväl af
innehållskunskap om värkligheten. Och för såvidt utgöra de
kunskapsprinciper i eminent mening. Att det företrädesvis är vid den logiska
bearbetningen af erfarenhetens innehåll, som de blifva dylika
principer, framhålla vi här i förbigående. —
Begreppet tankelag tänkes vanligen i pluralis, och logikerna
angifva ett ganska växlande antal: identitetslagen, motsägelselagen,
grundens lag m. fl. Sällan angifves tänkandet vara bestämdt af en
enda lag, och när detta någon gång skerspecificeras den i ett
antal speciallagar, "ett system af lagar". Det hvilar emellertid
ett visst dunkel öfver detta förhållande, att det enhetliga tänkandet
är regleradt af flere olika lagar. Vore tänkandet i allra strängaste
mening enhetligt borde det äfven vara bestämdt blott af en enda,
rent entydig lag. Men det är det faktiskt icke. Och icke häller
leda de olika tankelagarna med immanent nödvändighet öfver i
1 såsom t. ex. af C. Y. Sahlin: Om grundformerna i logiken, I, s. 22 ff.
"Själf-värksamheten är tänkandets lag" ; jfr ibid., s. 25, 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
