Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 1. Substans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
föremålet A framstår icke i sin fullständiga bestämdhet. Att det
dock äger en sådan är hvad den motsvarande tankelagen utsäger.
Och det objektiva uttrycket härför blir att värkligheten bildar ett
enda inom sig sammanhängande helt. Men därmed bjuder lagen
ock, att den fullständiga bestämdheten skall sökas, och denna
uppgift är det just som förvärkligas i och med substansbegreppets
konstruktion. Alltså har detta sin yttersta spekulativa grundläggning
i den framhållna tankelagen.
Men fullständig bestämdhet kan vinnas så att säga i flere
olika riktningar. Så framstår t. ex. en yta som ett allt
fullständigare helt i och med att deri successive öfverskådas.
Substansbegreppet representerar en på annat sätt vunnen fullbestämdhet,
nämligen den, för hvilken den tillräckliga grundens lag utgör norm.
Den gifna värkligheten beror af något transfenomenelt, och äfven
denna egenskap tillhör naturligtvis nämda värklighets fullständiga
bestämdhet. Just detta beroende är det som tager sig uttryck i
substansbegreppet. Det senare är fullt så mycket som
kausalitetskategorien en funktion af den tillräckliga grundens lag, och det
skall i det följande visas, att substans- och kausalitetsbegreppen i
själfva värket äro olika exponenter för ett och samma hela.
Grundens lag fordrar en grund till allt betingadt och ytterst en absolut
tillräcklig grund, d. v. s. något obetingadt. Den gifna värkligheten
och all därmed jämförlig sådan äro det betingade och substansen
dess obetingade grund. Det är således den form af fullständig
bestämdhet, hvilken framträder i förhållandet mellan realföljd och
realgrund, för hvilken substansbegreppet utgör det transscendenta
uttrycket.
Substansbegreppets närmare determination är äfven den en
tillämpning af vissa tankelagar. Hvilka dessa äro framgår lätt,
om man erinrar sig de i det föregående utvecklade
substansattributen. Utom grund och själfexistens äro de: enkelhet,
oföränderlighet, gradlöshet, mångfald-diskretion. Enkelheten bildar uttrycket
för en tänkandets regress från det sammansatta till det
sammansättande, resp. från det betingade till det betingande. Det är
således äfven här den tillräckliga grundens lag, som bestämmer
tankegången och närmare den specialform af denna, hvilken kräfver en
obetingad grund till det betingade och beroende. Endast det enkla
kan tänkas vara en dylik sannskyldig ratio sufficiens, hvadan det
kommer att framstå som det objektiva uttrycket för grundens lag
tillämpad på nämda delbarhetsförhållande. Oföränderligheten
däremot har åtminstone icke direkt sitt ursprung i samma lag, utan i
identitetsprincipen. Både den permanens och den konstans, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
