- Project Runeberg -  Kunskapslära /
519

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

519

om en förändrad relation till andra föremål, är en funktion af någon
förändring eller ett skeende i själfva den intersubstantiella
ställningen. Just denna förändring: substanselementens variabilitet med
hånsyn till sina inbördes relationer eller ställningar blir alltså den andra
hufvudformen för den substantiella förändringen. Substansernas
mångfald är då icke ett system i liksom evig orörlighet och
stabilitet, utan fastmer i evigt relationsombyte.

Och mot den psykiska funktions växlingen i jagets inre lif
svarar den intersubstantiella konfigurations växlingen i dess yttre.
Båda äro olika moment i och faser af ett och samma hela:
världsordningens immanenta process, hvilken ständigt medför
nya inre och yttre tillstånd.

Om förändringens grundformer inom den substantiella värklighetens
system: Sigwart, Logik, Bd 2, S. 643, 656. Hartmann, Grundpr. d.
Erk.-theor., S. 108. Lotze, Metaphys., S. 84, 303. Wundt, System, S. 407,412.

Består alltså den substantiella förändringen bland annat däri,
att substanserna ändra sina inre tillstånd och inbördes ställningar1
i det system de bilda, så är därmed äfven angifvet, hvad som
egentligen förändras genom förändringen. Det är världsordningens
olika inre och yttre konfigurationer. Men man kan se saken äfven
ur en annan synpunkt. Det, som förändras, kan sägas vara det
accidentella. Och detta utgöres å ena sidan af fenomenvärlden, å
andra af substanselementens så att säga transitoriska ställningar.

Fenomenvärldens förändringar blifva funktioner af de yttre
relationsändringarna. Därigenom att den konfigurativa ensemblen
förändras, kommer medvetandet att successive underställas olika
vilkor, och då är det äfven i sin ordning, att det reagerar
med olika fenomenuppfattningar. Hela den föränderliga
fenomenvärlden blir således en korrektiv funktion af substanselementens
konfigurationsväxlingar och, närmare, en medelbar sådan, alldenstund
medvetandet utgör den genomgångspunkt, som medbestämmer vår
faktiska fenomenvärldsuppfattning.

Det successiva ombytet af substansernas inbördes ställningar är
af lika accidentell natur, ty hvarje inträdd relation är icke af någon
själfexistens, utan står i kontinuerligt beroendesammanhang med
det skeende, som på ett eller annat sätt orsakat och medfört
densamma. Hvarje dylik relation öppnar alltså för tanken ett i det
indefinita återgående perspektiv. (Huruvida någon yttersta
substansernas ställning kan poneras i denna regress är en fråga för sig).

1 Dessa äro tvänne hufvudslag af förändring, hvilka naturligtvis icke utesluta
andra mer eller mindre generella och speciella former.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free