Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Döda ord (1891)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmått Olof Lind (som i allmänhet fäst synnerligt
avseende vid andliga skrifter) att i sin ordbok (1749)
upptaga: »Doka, schleyern, beschleyern. Gå dokad,
geschleyert gehen.» – Det lärer väl ej bestridas,
att doka sig och dokad bättre ägna sig för den högre
stilen än beslöja sig och beslöjad.
Mot be- och andra från tyskan lånade förstavelser har,
som bekant, Viktor Rydberg förklarat krig; exempelvis
kallar han (i Romerska sägner) Simon Magus’ mystiska
följeslagarinna Helena för »den slöjade qvinnan». Även
de, vilka ej vilja gå lika långt som Rydberg i detta
strävande, skola säkerligen medgiva, att dylika tyska
förstavelser stundom kunna till vinst för uttryckets
skönhet och utan skada för dess tydlighet utelämnas.
Såsom ett litet bidrag till frågan må här anföras,
att stavelsen för- (bildad efter det tyska ver-) ofta
saknas framför verben dubbla och dunkla. Lucidor
bekänner: »Iag älskar mäst dubblade drickar»,
grammatikern Salberg (1696) förklarar det obehövligt
»ät dubbla bokstäfverne för likstämmige ord skul»,
och i vers träffar man ordet ännu hos Envallsson,
Elgström och J. O. Wallin. Vad åter angår dunkla,
har det brukats i stället för fördunkla så ofta,
ända från Stiernhielm och Leyonstedt, till Brinckman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
