Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 2. Gustaf Vasas regering, 1523—1560; de politiska förhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viborg och Nyslott, som ännu innehades af grefvens trogna.
Sistnämnda slott föll genast genom någon krigslist i Erik
Flemings händer; men Viborgs slott, som försvarades af gref-
vens fogde Hans von Garstenberg, fordrade några veckors
belägring, till det slutligen i Augusti samma år öfverlemnades.
I Lybcck var på denna tid stora planer i görningen. En
djerf folkuppviglare, Jurgen Wullenweber, hade med den
protestantiska befolkningens bistånd bemägtigat sig stadens styrelse
och hade nu för afsigt. att ånyo grundlägga Lybecks
herravälde på Östersjön. I Danmark hade Fredrik I dött år 1533,
och adeln var oenig om, hvilken af hans söner skulle tagas
till efterträdare. Men borgerskapet i Köpenhamn och Malmö
förenade sig med Lybcck för att få den fångne Kristian II
åter uppsatt på tronen, och äfven bönderna, som suckade
under adelns förtryck, hoppades på befrielse genom Kristian.
Sålunda tändes i Danmark ett fruktansvärdt inhemskt krig,
hvilket efter sina anstiftare blef kalladt “Borgmästarekrigetu,
och efter Lybeckärnes krigshöfding, grefve Kristoffer af
Olden-burg, uGrefvekriget“. Nämnde grefve, som hade samlat sig
en här af legosoldater, ankom vid midsommartiden 1534 till
Seeland och intog i Kristians namn såväl denna ö, som ock
de öfriga danska öarne, samt provinsen Skåne på fasta landet,
I hans följe var äfven en hop svenska landsflyktingar: Gustaf
Trolle, Berent von Melen, och slutligen äfven grcfven af Hoija:
Meningen var nämligen att efter Danmarks eröfring äfven
angripa Sverige; en mecklenburgisk hertig, Albrekt VII, var
bestämd till konung i Sverige, och denne hade lofvat att i sådant
fall gifva halfva Finland åt Melen och grefven af Hoija, dels
på lifstid, dels såsom ärftligt län. Men dassa stora planer
fingo ett olyckligt slut. Danska adeln hade slutligen kommit
öfverens om att taga hertigen af Holstein, Kristian Hl (Fredriks
äldre son), till konung, och Gustaf Vasa lemnade kraftig hjelp
både till lands och vatten. Väl råkade hans amiral, Ivar
Fleming, som hade blifvit sänd till Preussen för att värfva
krigsfolk, i staden Danzigs våld och hölls fången derstädes i
många år. Men den svenska landtarmén eröfrade Skåne, och
Erik Fleming, som om våren 1535 seglade ut med svenska
flottan, slog Lybecks sjömagt vid Bornholm. Slutligen hade
äfven Kristian III fört sin krigshär till Fyen och vann der en
afgörande seger. Vid detta tillfälle stupade grefven af Hoija,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
