Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 1. Finlands inre förvaltning under Gustaf II Adolfs regering, 1611—1632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biskopar, hvilkas tankar i saken under tiden inhemtades,
före-slogo en sådan medelväg, att väl en finsk nian skulle förordnas
till biskop öfver Åbo stift, men att åt honom skulle gifvas till
medhjelpare en svensk, “på det att i församlingarna och
skolorna allt skulle blifva inrättadt på samma sätt, som här i
Sverige är sed.“ Men slutligen afgjordes likväl saken sålunda,
att kyrkoherden i Nyköping, svensken Isak Bothovius, en
väldig predikant och. ordningsman, samt rikskanslerns goda
vän, erhöll fullmagt på biskopsembetet i Åbo år 1627.
Denna utgång är nog anmärkningsvärd, då man drager sig till
minnes, att utom biskop Folling under tvenne sekel ingen
främling burit den finska biskopsstafven. Det synes äfven
ganska tydligt, att finnarne ej voro tillfredstälda. Men Gustaf
.Adolf och Oxenstjerna, hvilka sträfvade att ordna de kyrkliga
angelägenheterna efter samma mönster och till befordrande
häraf just på denna tid hade för afsigt att inrätta ett högsta
konsistorium (Consistorium generale) för hela riket, trodde sig
icke med mindre förmå inverka på den finska kyrkans
angelägenheter.
Man bör erinra sig, att protestantismen vid denna tid
hade stigit fram på den verldsliga krigsskådeplatsen, och innan
kort trädde Sverige sjelf i spetsen för denna strid. Sålunda
blef det äfven nödigt att ordna de egna kyrkliga
angelägenheterna på militäriskt sätt. För att sätta i verket en sådan
krigstukt var biskop Rothovius just rätta mannen. Hans
tjugu-feinåriga verksamhet i Finland (1627—1652) är i många
af-seenden förtjenstfull, och mången nyttig inrättning, t. ex. den
kyrkliga bokföringen, har honom att tacka för sitt upphof.
Synnerligen anmärkningsvärda äro hans sträfvanden för „
undervisningsväsendet i landet. På hans framställning utvidgades
t. ex. Åbo skola år 1630 till ett gymnasium,’ och dermed var
första början gifven till inrättandet af ett universitet. Men
medveten om det stora understöd han kunde påräkna hos
rikskanslern, iakttog han icke alltid måtta och billighet. Så
t. ex. föreslog han en gång, att den ofvan omtalade
Melarto-paeus.(som förut varit medhjelpare åt biskop Erik och
sedermera sjelf biskop i Yiborg) genom en kunglig befallning skulle
afsättas från sitt innehafvande rektorsembete och “en duglig
man från Upsala akademi sättas i hans ställe.“ Äfven i
kyrkliga angelägenheter förfor Rothovius understundom med
Dlgi+ir^r! hy ®>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
