Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. III. Wyclif och kyrkopolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I oo
GUNNAR WESTIN
ning i hovkretsarna sin del uti, att han i april 1374 fick kunglig
utnämning till Lutterworths pastorat, vars patronus var
minderårig och icke kunde utöva sin rätt.1 Här måste han nu i rätt
lång tid ha varit absens, såsom framgår av det följande. Att
han hade gott anseende i hovkretsarna, framgår också av det
uppdrag, han fick några månader efter utnämningen till
Lutter-worth. I slutet av juli 1374 utsågs nämligen Wyclif till
ledamot av den kommission, som skulle avgå till Brügge för att
underhandla med påvliga sändebud.2
Även parlamentet hösten 1373 hade haft anledning att
sysselsätta sig med de påvliga provisionerna, vilka kränkte
patro-natsinnehavarnas rätt och drogo pengar ur landet. Därjämte
ansågos de utländska ämbetsinnehavarna vara en fara för
landets säkerhet. Nu hade lekmannaministrarna ledningen, och det
var tydligt just lekmannalordernas intressen man sökte värja.
Man gick också hårt fram mot främlingar, som i England gingo
påvens ärenden.3 Bullor om provisioner och pålagor
uppsnappades i hamnarna. Förhållandena krävde åtgärders vidtagande.
Under allt sökte påven medla fred mellan England och Frankrike,
och förbindelserna voro livliga. Hösten 1373 begav sig en
kommission från England till Avignon. Den stod under
ledning av biskopen av Bangor, John Gilbert, en av Lancasters
trognaste män, och som ledamot deltog en benediktinermunk,
Uhtred (Owtred), vilken snart kom att bli en av Wyclifs ivri-
tjänst vid hovet kunde ha infallit då. Loserth, Studien, I, s. 40, tror icke,
att uttrycket »peculiaris regis clericus» innebär, att han var konungens
kaplan, då något spår av bevis därför icke finnes i urkunderna. Detta
gäller emellertid strängt taget om varje annan tydning av uttrycket,
antingen man anser, att Wyclif hade något teologiskt sakkunniguppdrag
(rege-ringskommissionär) eller var parlamentsledamot eller medlem av
konvoka-tionen. Att urkunderna tiga om Wyclifs tjänst som konungens kaplan, är
väl icke så underligt, då han senare blev en så fruktad kättare och det
måste ligga i det härskande motståndarelägrets intresse att utplåna varje
spår, som skulle tyda på att denne man hade auktoriserats genom
anställning hos konungen. Vare härmed hur som helst, ett är visst, denna
beteckning bevisar, att Wyclif var i nära förbindelse med hovet.
1 Catendar of Patent Rolls, vol. XV, s. 424. Utnämningen är daterad
den 7 april 1374.
2 Ibdm, s. 462. Denna utnämning är daterad den 26 juli 1374.
3 Stubbs, a. a., s. 425 f. Jfr Workman, a. a., I, s. 220.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
