Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diarré ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diarré
Dikesrenar
Diarré är ofta återkommande uttömningar av lös
eller tunnflytande avföring. Vid bedömningen av
avföringens konsistens måste hänsyn tagas till
utfodringens art. Om t. ex. nötkreatur utfodras med mycket
stråfoder och ringa mängd gröpe, blir avföringen i
regel fast och ofta skivig. Om i foderstaten ingår
större mängder kraftfoder, blir avföringen normalt
betydligt lösare, och om djuren erhålla stora mängder
rotfruktblast o. d., blir avföringens konsistens mycket
lös.
En i förhållande till utfodringen abnormt lös
konsistens på avföringen eller D. uppkommer vid ökade
tarmrörelser, varvid tarminnehållet passerar så
hastigt att vätskeresorptionen blir bristfällig, eller då
tarmen saknar förmåga att i normal utsträckning
resorbera vätska. Ofta ligger en inflammatorisk
förändring i tarmslemhinnan som grund till en sådan
rubbning. Även psykiska moment kunna här inverka,
som skrämsel o. d. D. är ett symtom vid ett flertal
infektionssjukdomar med huvudsaklig lokalisation till
tarmen samt vid vissa förgiftningssjukdomar. I en
nötkreatursbesättning kan stundom en akut D.
uppträda hos en stor del av djuren samtidigt. Detta kan
bero på infektion, som inkommit i besättningen, eller
på att ett visst parti foder är skadat, t. ex. mögligt.
Hos nöt träffa vi stundom kronisk D. som följd av
tuberkulos i tarmslemhinnan och hos får som följd
av tarmparasiter. I svinbesättningar uppkomma ofta
svårartad D. till följd av coli- eller paratyfusinfektion.
Särskilt vid infektiös D. blir avföringen förutom
tunnflytande ofta även synnerligen illaluktande och
håller ofta slem och blod. Sjukdomssymtom, prognos
och behandling äro beroende av orsaken. Vid alltför
lös avföring till följd av alltför lösande utfodring, bör
foderstaten kompletteras med krita. Vid infektiös D.
behandlas vanligen med tarmdesinfekterande medel,
vid D. orsakad av otjänligt foder eller förgiftning,
behandlas med toxinbindande ämnen som tannin
eller medicinskt kol. N. L.
Diastas, se Mältning.
Diatomacéer, se Lösa avlagringar.
Dibbling, se Sådd.
Dicyandiamid, se Kalkkväve.
Dieselmotor, se Förbränningsmotorer.
Dieselolja, se Bränsle.
Diet betecknar i vidsträckt bemärkelse levnadsordning
med avseende på hälsans fordringar. Vanligen
användes D. i mindre omfattande betydelse och
angiver då en på visst sätt ordnad näring (näringsterapi).
Avsikten med D. är att motarbeta eller lindra
sjukdomar. Till förekommande av störningar i
foderupptagande och ämnesomsättning ställas i allmänhet
vissa krav i dietiskt avseende på husdjurens näring.
Kraven gälla främst mängdförhållandet mellan dels
de använda fodermedlen, dels de i foderstaten
ingående näringsämnena. Dock kunna kraven även avse
andra förhållanden hos fodret. J. Ax.
Differensiörsök, se Ämnesomsättning.
Differensmetoden, se Ämnesomsättning.
Diffusion innebär, att en gas eller ett i vatten eller
annat lösningsmedel upplöst ämne strävar att
uppfylla hela den tillgängliga volymen, varigenom gasen
eller det lösta ämnet likformigt sprider sig över hela
den volym, som står till dess förfogande. Den
snabbhet, med vilken ett ämnes D. i olika fall försiggår,
tillåter ofta viktiga slutsatser med avseende på dess
övriga egenskaper eller kemiska natur. Även i fasta
kroppar, exempelvis i metallegeringar, har man
kunnat fastställa en ytterst långsamt förlöpande D.
O. S-g.
Diflaska användes stundom vid uppfödning av smärre
husdjur, såsom grisar och lamm, då modern dött eller
av annan anledning ej kan lämna di åt ungarna.
J. Ax.
Digestion, se Fodersmältning.
Digestionsorgan, se Fodersmältningsorgan.
Digitalis, se Fingerborgsblomma.
Digivande suggor, se Svinens utfodring.
Digivning. Råmjölken är rik på vitaminer,
mineralämnen samt lättsmälta äggvitor, och den innehåller
dessutom immunkroppar, som kunna resorberas av
den diande ungen och tjäna denne som skydd mot
vissa infektioner. Det är därför betydelsefullt, att de
nyfödda ungarna erhålla moderns mjölk, åtminstone
under de första levnadsdagarna. Vid diandet blir
mjölken mera finfördelad i magsäcken, än om den drickes
ur en spann, och detta har betydelse för digestionen,
dessutom erhålles mjölken vid D. lagom varm och
fri från föroreningar. D. har därigenom avsevärda
fördelar framför utfodring på konstlad väg. Inom
nötkreatursskötseln användes i vårt land i regel konstlad
uppfödning av kalvarna, men i en del besättningar
låter man dock kalven dia modern under de första
levnadsdagarna.
Med avvänjning förstår man övergången från D.
till utfodring med annan föda än modersmjölken.
För föl brukar avvänjningen ske vid 5 månaders
ålder, lamm vid 3—4 månader och smågrisar vid
6—8 veckor. En tidig avvänjning inverkar i regel
ofördelaktigt på de unga djurens tillväxt. I. J-n.
Dihvbrid, se Ärftlighetslära.
Dike, se Torrläggning.
Dikesrenar äro ofta en härd för ogräs, skadeinsekter
och svampsjukdomar och böra därför ägnas
vederbörlig uppmärksamhet. En grundlig borthackning av
dikesrensvegetationen bör ske varje gång åkern trädas
och avskyffling ske några gånger varje år.
Svårbe-kämpbara ogräs kunna dödas med natriumklorat.
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
