Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vete ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vete
Vete
bättre bakningsduglighet än denna, som den f. ö.
liknar. Skandia (Svalöv 1935), ur KronxFylgia; god
vinterhärdighet och rymdvikt, styvt strå och rel.
tidig mognad; motståndskraften mot gulrost är god,
avkastningen hög och bakningsförmågan mycket god.
Höstvetesorter för Götalands slättbygder. Flera av de
för Skåne nämnda sorterna ha även inom detta område
fått en stor spridning, särskilt gäller detta för Äring
(I och II) och Skandia.
Ankar II (Weibullsholm 1932) syskonsort till Äring;
har mycket god vinterhärdighet, ger hög avkastning
med hög rymdvikt men har något sämre
bakningsduglighet än Äring. Egentligen avsett för västra
Sveriges kustbygder; det har emellertid även fått en
icke ringa spridning i t. ex. Östergötland. Gyllen
(I och II) (Svalöv 1935 och 1938); syskonsorter
uppdragna vid filialen i Linköping ur Kron x Bore II; ha
hög kärnavkastning, styvt strå, stor resistens mot
svartrost och gulrost och ganska god motståndskraft
mot slidsjuka. Övervintringsförmåga god,
hektolitervikt och bakningsegenskaper ganska goda.
Mognadstid ungefär som hos solvetena. Sol IV (Svalöv 1937);
uppdragen vid Kalmarfilialen ur Kron x Sol II; liksom
sina föregångare, Sol I, II och III, en förnöjsam sort
med ganska hög kärnavkastning även på mindre goda
jordar; den har god stråstyrka, rätt god
vinterhärdighet, ganska tidig mognad, rel. hög hektolitervikt och
ganska god bakningsförmåga samt en medelmåttig
resistens mot gulrost och svartrost. Avsedd för de
nederbördsfattiga delarna av östra Sverige.
Höstvetesorter för sydsvenska höglandet, Svealand och
Södra Norrland. Thule II (Svalöv 1917); ur Pudel x
svenskt sammetsvete; mycket vinterhärdigt och nästan
lika tidigt som lantvetet; relativt kort och styvt strå;
avlång kärna av lantvetetyp; medelmåttig
bakningsförmåga; har god resistens mot gulrost men är
mottagligt för stråknäckare och lider därför ofta av
liggsäd; däremot angripes det föga av slidsjuka,
gronings-mognar snabbt. Svea II (Svalöv 1926) ur Thule II x
Sammetsvete; uppdragen vid Ultuna. Härdigare och
tidigare än Thule II och med bättre bakningsduglighet
än denna; rymdvikten är låg. Liksom följande
huvudsakligen avsedd för de nordligare vetedistrikten.
Thule III (Svalöv 1936) syskonsort till Svea II;
överlägsen Thule II i frosthärdighet och
motståndskraft mot vinterns svampsjukdomar, och har
dessutom långsammare groningsmognad och bättre
bakningsduglighet. Bore II (Svalöv 1931); uppdragen i
Linköping ur Bore x Sol; förenar hög
avkastningsförmåga med tidig mognad och hög hektolitervikt
men är ej lika vinterhärdig som Thule II. Jarl
(Weibullsholm 1925) ur Iduna x uppländskt sammetsvete;
högt avkastande och mycket vinterhärdig, senare än
Thule III och Svea II; groningsmognar långsamt,
mottaglig för svartrost; dålig bakningsförmåga. Ergo
(Weibullsholm 1934) ur Ankar x Jarl; högt avkastande,
stråstvv, mycket vinterhärdig sort med hög rymdvikt;
har god resistens mot gulrost men angripes
jämförelsevis lätt av svartrost; något senare än Svea II;
groningsmognar långsamt. Pärlvete (Svalöv 1938); uppdraget
vid värmlandsfilialen ur 0912 (syskonsort till Sol II) x
Svea; avsett för västra Svealand; har god
övervintringsförmåga och mycket god stråstyrka men mindre
god resistens mot svartrost. Kärnkvalitet och
bakningsförmåga goda.
Vårvetesorter för Sydsverige. Extra Kolben II (Svalöv
1926), ur Vårsquarehead x Kolben; styvstråig, högt
avkastande men sent mognande sort med god
bakningsförmåga. Atle (Weibullsholm 1936), ur Extra Kolben x
höstvetesorten Saxo; styvstråig, mycket högt
avkastande men sent mognande sort med utmärkt
bakningsförmåga.
Vårvetesorter för Mellansverige. Diamant (Svalöv
1928), ur Kolben x halländskt lantvårvete; har ganska
styvt strå, hög rymdvikt och hög glutenhalt. Kan
odlas ända uppe i Bergslagen. Diamant II (Svalöv 1938),
ur Extra Kolben II x Diamant; liktidig med Diamant
men har styvare strå och ger högre avkastning än
denna; glutenkvalitet (och bakningsduglighet) bättre
än hos Diamant. Fylgia (Svalöv 1934), ur Aurore x
Extra Kolben; ungefär liktidig med Diamant och i
sydöstra Sverige överlägsen denna i avkastning.
Det fortsatta förädlingsarbetet kan sägas vara i
främsta rummet inriktat på en höjning av höstvetenas
kvalitet och vårvetenas avkastningsförmåga. Dessa
mål söker man bl. a. nå genom korsningar mellan
höst-och vårsorter och mellan svenska sorter med hög
avkastning och utländska sorter med mycket hög
kvalitet.
Odling. V. trives under mycket växlande yttre
betingelser; vissa sorter mogna under den korta
vegetationsperiod, nordligaste Kanada erbjuder, andra gå
utmärkt väl i närheten av ekvatorn. Mestadels trivs
V. dock bäst i jämförelsevis torra delar av det
tempererade bältet. V. har ganska stor förmåga att motstå
torka och trivs dåligt på vattensjuka marker. Den
lämpligaste jordmånen är en måttligt styv lerjord med
god kalkhalt; sandjordar passa ej, allra minst
kalkfattiga sådana; vid pH under 5,5 kan man riskera,
att V. ej går bra till; särskilt blir bristen i
kalktillståndet krävande, om andra betingelser äro mindre
gynnsamma. —- Höstvete odlas i vårt land mestadels
efter helträda eller på vallbrott, s. k. vallträda,
vårvete efter höstsäd, rotfrukter eller vall. Tidigt
mognande ärter utgöra en lämplig förfrukt till höstvete.
V. efter mogen stråsäd bör helst undvikas, i ali
synnerhet V. efter V. eller korn, på grund av risk för
rotdödare och stråbasparasiter.
1010
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
