Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rävgropen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bortgråten, och när han rörde sig, kunde man också förstå,
att han bar på något, som tyngde och tryckte, för han var
sävlig och långsam som en uttröttad.
Nu stod han och hörde på de andra karlarnas rådslag
en stund, men när han förstod hur hjälplösa de var, sprang
han än en gång raskt upp på gropkanten och hoppade rätt
ner i gropen mittibland de vilda djuren.
Innan någon hann att tänka, ven knölpåken. Det hördes
ett dovt ljud. Det var den ena vargen, som hade fått ett
dövande slag på skallen. Så ett till och ett till. Den andra
vargen hade hunnit att resa sig. Han fick ett första slag
över ryggraden, så att han sjönk samman. Därpå kom
dråpslaget över hjässan för honom också.
— Hit nu med repet! ropade den främmande upp till de
andra.
Långe-Bengt kastade repet med snaran till honom. Han
drog den över huvudet först på den ena vargen, sedan på
den andra och fick dem upphissade.
Räven hade nu fått liv. Han kastade sig med höga hopp
mot gropens väggar, men den främmande brydde sig inte
om honom.
— Sätt nu ner stegen! Drängen får ta reda på de
andra två.
När han kom upp, märktes det hur häpna alla var, både
karlar och kvinnfolk. De kunde ingenting säga.
Kvinnfolkena hade blivit så rädda, då han hade hoppat ner, så
att de stod och darrade, och karlarna skämdes smått över
att de inte hade vågat sig åstad själva.
Men prästdottern kom emot honom, och ögona lyste på
henne.
— Nu har jag sett en riktig karl en gång, sa hon. Det
har jag längtat efter i hela mitt liv.
Han såg på henne med sina sorgmodiga ögon. ”Allt i
världen”, tycktes de säga, ”är ringa och värdelöst, och jag
själv är det sämsta av allt.”
Men på samma gång flög det goda leendet över hans ansikte.
— Jag tyckte, att det var synd, att de skulle behöva skjuta
ner i gropen och förstöra den, sa han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
