Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 ONKEL BENJAMINS ALBUM.
"Men sa lat då bli, och roa er i stället som andra unga flickor och bry er icke om hvad som verkligen icke angår er."
"Ack, jag kan icke," svarade hon häftigt och med ögonen fulla af tårar.
"Lars!" ropade i detsamma kaptenen med en röst, som skallade öfver våra hufvuden som en trumhvirf-vel och kom oss båda att spritta till af förskräckelse. – "Lars!" Tag fast den förb. Tusse, som kommit lös och jagar fåren. "Ah, se der ar du, Karina, jag ger mig fan på att det ar du, som släppt honom lös, ty jag hade sjelf spänt åt hans halsband, sa att han icke skulle få af det," tillade han med vredgad uppsyn, under det han närmade sig.
Jag såg att Karina vexlade färg, och kände mig orolig på hennes vägnar, ty hon blef tydligen häftigt förskräckt öfver Tusses brott och sade tvekande:
"Ja, pappa, det ar troligen mitt fel, ty jag lossade halsbandet en smula, den stackars hunden flämtade och kunde knappt andas."
"Jag var säker derpå. . När millioner dj-r! . *. jag ville säga, när i himlens namn," afbröt kaptenen, som i detsamma såg sin hustru komma öfver gården, "när skall du någonsin bli klok, Karina ? Tror du att hunden flämtade, för han icke kunde andas; ar jag icke nog gammal jägare kanhända, för att kunna spänna ett hundkoppel? Med din pjåkighet och galna ömsinthet sa skaffar du nu hunden en bastonad, som han min själ skall minnas," fortfor kaptenen, hvars vrede stegrats genom den olyckliga Tusses fortsatta skall i hagen, och den skrämda fårskockens framstörtande på ladugården.
"Pappa, jag ber dig, slå honom icke för mycket, jag kan icke uthärda det," sade Karina bleknande och lade sin hand på fadrens arm. "Om du ville straffa mig på något sätt i stället, det var min dumhet, som . .."
"Se sa, se sa, du ar just en soldatdotter du, som icke ens vill, att en okynnig hund skall ha stryk," inföll kaptenen, hvilken i sjelfva verket var den mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
