- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
164

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hans lilla runda ansigte, som antagit en sorgsen och nedslagen min, rörde mig djupt, och jag blef derför helt öfverraskad, då han, under det vi gingo in, förtroligt tog min hand och sade sakta, under det tårarne ville framtränga i hans ögon:

"Rugge är död. Men Dora har lofvat att begrafva honom under rönnen der borta."

"Rugge?" upprepade jag frågande.

"Häradshöfdingen får förlåta ett barns oförstånd," inföll sköterskan förlägen, "han tänker icke på sin fars död, stackars liten, utan på en hund, som var hans lekkamrat."

Jag smålog sorgset; det var naturligt, då han icke kände fadern, sörjde han honom icke heller.

Allt gårdens folk var församladt, och just då vi kommit in i salen, mötte oss kammartjenaren Balduin, hvars bleka och intelligenta ansigte skulle ännu mera intagit mig, om han icke visat en nervös brådska och oro, som förvånade mig.

Hela hans uppsyn och sätt vittnade ännu mer än den fina svarta drägt han bar om hans sorg och förvirring öfver händelsen, och då han införde oss i likrummet, var hans rörelse häftig och synbar.

Han förde näsduken ett par gånger öfver ansigtet, innan han förmådde tala, och sade slutligen, i det vi närmade oss sängen, der man lagt den döde:

"Vi hafva ansett oss böra lemna barons lik helt och hållet orördt, tills man besigtigat detsamma."

"Det var alldeles rätt," inföll jag, som icke kunde undertrycka en rysning, så mycket mindre som det var första gången jag måste uthärda en dylik syn.

Jag har olyckligtvis, som du vet, alltid varit en smula nervös, oaktadt min bastanta kropp, och min första sinnesrörelse vid åsynen af detta förfärligt vanstälda lik var så häftig, att jag åtminstone icke kunde göra någon juridisk iakttagelse derom.

Den dödes ansigte var alldeles oigenkänligt, hans händer voro söndersargade, och en del af hans kläder saknades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free